Åh vad jag älskade pride paraden! Trots att jag är stockholmare var det här min första, men defenitivt inte min sista (jag o min syster bestämde att 2012 är vi i tåget). En sådan ärlighet borde synas lite mer, lite överallt. Hångel, glädje, fett, valkar, jante-dissning, sexighet, vin, musik, dans, klackskor o håriga armhålor i ett enda härligt virrvarr av ärlighet. Jag såg Babsan, hon stack inte ut (but DAMT! Vilka spiror).

.

.