Jag har spridit ut mitt hjärta över hela Sverige och lite till. Likt en yr vallhund försöker jag förgäves samla truppen, men det är omöjligt. Istället så inser jag att jag har vänner lite var stans (lite som en kvinna i varje hamn, fast bättre). Men om man ska se livet från den ljusa sidan (och det ska man ju, har jag hört) så leder mina utspridda vänner till ännu mer utspridda vännersvänner som i vissa fall blir riktiga vänner. Nåja, helgen viger jag åt mina hjärtan i Göteborg!

.

.

.