Signerat Feminist-Fia

 

Igår när jag sökte jobb träffade jag en VD som verkligen fick mig att känna mig liten. Liten, korkad och bara fel. Min första tanke när jag gick därifrån var "jaha, jag fattar att du kunde bli VD med tanke på hur vidrig du är, kärring." 

 

Jag älskar starka kvinnor, och blir alltid lite glad när jag ser kvinnor på chefsposter. Grejen är den att jag älskar starka människor oavsett kön. Men jag hatar människor (även här, oavsett kön) som beter sig som män. 

 

För det är skillnad på att vara man (att ha snopp och testiklar) och att bete sig som en man (vara egoistik, köra över andra, ta för mycket plats).

 

Mansrollen är boven i hela dramat (alltså verkligheten) och jag bryr mig inte om det är en man eller kvinna som beter sig manligt. Jag avskyr mansrollen och tror att ju fler människor som lever inom den, desto sämre blir jorden att leva på. 

 

Tack för mig. 

 

Det är så sant! Jag är jätteförsiktigt med det när jag jobbar med genus i mitt jobb. Samtidigt som jag vill lära tjejerna att de ska ta för sig och vara starka i sig själva vill jag inte att deras empatiförmåga ska försvinna. Det är en fin balansgång det där.