You where made for ME
.
Ända sedan jag såg en bild på denna ärtgröna skönhet någon gång under julen har jag vetat en sak. Den ska bli min. Vad är väl mat, kläder och nöjen jämfört med att få byta ut våra bokhyllor (har nu min mammas mormors gamla rangliga hyllor) mot ärtgröna Billys med glasdörrar?
.
.
.
Bilderna är från livethemma.
.
No one can control me
.
Nyss kom jag hem efter elva timmar på buss, på tåg, i skola, i bil, på buss. För den som inte vet blir man helt slut av ett sådan flängande. Så vad gör jag? Slänger på mig fulaste mjukisarna och bootyshake-fuldansar i 40 minuter, inspirerad av någons fru. Hemma. Själv. På vardagsrumsgolvet. Svett?
.
.
Konsten att poppa popcorn som i Fucking Åmål
.
När jag poppar popcorn går det till som när Elin i Fucking Åmål blandar oboy. Först poppar jag så mycket som jag vill ha. Saltar. Smakar: För salt. Poppar mer. Det får inte plats i skålen. Byter till megaskålen.
.
.
Nu sitter jag här med fler popcorn än invånare i Indien och kanske sätter på en film snart. Gokväll på er!
.
Edit: 11 minuter senare. Det var visst inte så många popcorn. Ska poppa en tredje kastrull.
Vardagsfniss
.
På bussen på väg hem står bussen still rätt länge vid en hållplats, jag hör att busschauffören ska ropa ut något så jag pillar ur en lur och hör "kan den som har benet på stoppknappen sluta med det", varpå hela bussen tittar sig vildsinnt omkring. Jag och tjejen brevid får ögonkontakt, börjar fnissa hysteriskt o säger båda två "vem fan var det, vem var det som lutade benet?!".
.
Youtube, du bygger broar...
.
Hur man enkelt verkar vara mästerkock/musslor i vitt vin
.
I fredags bjöd jag och Ch på middag, vi gav oss på en helt ny maträtt och lagade efter recept. Voila:
.
.
Vi konstaterade båda två att det här är den perfekta maten om man vill ge intryck av att vara mästerkock (för det var i ärlighetens namn väldigt enkelt), eller bara äta väldigt god mat. Grundreceptet hittar du här, men såhär gjorde vi:
.
.
Jag lägger korten på bordet.
.
Tidigare idag när jag sa att jag håller på att sätta ut mina antidepressiva kom jag på att jag inte skrivit rakt ut om det här förut. Det har varit ett medvetet val. Dock känner jag att jag och bloggen mognat in i varandra och jag har en tydligare bild av vad min blogg är.
.
vi har också (som du såg) fått snö idag. trodde inte att jag ville ha den, men det ville jag, tydligen! och bilderna, jo jag gillar dem, kanske min nya redigeringsstil? jag maxade mättnaden 150%, är trött på grått nu, eller idag.
nej alltså jag har inte skrivit om min depression särskilt mycket i bloggen, det blir lätt så himla hetsigt då, folk har alltid mått sämre och vet bättre och så vidare. Men det som är är att jag har haft depressionsproblem och relativt svår ångest sen jag var 13, så terapi, medicin och sjukskrivningar i vändor är vad som gäller. Jag vill inte ge det för mycket energi och har efter 10 år insett att det är helt enkelt så livet är för mig, och så fort man
Först och främst vill jag förklara varför jag inte skrivit om min depression tidigare. Det är helt enkelt för att jag under de åren jag upplevt (och levt med) psykisk ohälsa mött en slags "jag har haft värre"-attityd, eller åtminstone "jag har också". Depression är nästintill en folksjukdom och folk prackar på varandra sina erfarenheter som de rätta.
.
Nu känner jag som sagt att jag är redo att förklara hur läget är för mig. Detta hade jag inte gjort om jag inte känt mig redo. Jag tycker också att det är viktigt att sprida kunskapen, och slå hål på myten om att en glad person inte kan vara deprimerad.
.
So what's the deal? Jag har sedan jag var 13 år till och från haft depressiva episoder (eller depressioner om man så vill) med svår ångestproblematik. Detta förnekade jag tills jag var 17 och har sedan dess fått regelbunden behandling (med undantag av året då jag var 20) i form av medicin (antidepressiv, ångestdämpande, lugnande och sömnmedicin) och terapi på regelbundna tider.
.
Förra hösten mådde jag det sämsta jag mått under en längre period och var sjukskriven i fem månader. Det vill jag inte skriva om än, kanske senare.
.
Jag tänker ganska mycket på mina psykiska problem. De påverkar mig i mina beslut och har absolut varit med i formandet av min personlighet. Jag har aldrig varit utomlands några längre episoder då jag inte velat sätta mitt välmående på spel. Jag reglerar min arbetsbörda för att inte gå in i väggen. Jag har lärt mig acceptera att vissa dagar är skit, det betyder inte att jag är skit.
.
Just den biten är viktig för mig (och för folk i min omgivning) att komma ihåg, vissa episoder är skit, men de går över. Det kan vara en dag, en vecka eller ett halvår. På samma sätt är vissa episoder jättebra. Jag har varit ångestfri i ett år som mest, men ibland kommer de dåliga episoderna. Då är det lätt att skylla på sig själv och överanalysera läget, "vad har jag gjort för att må såhär?". För att inte bli nedbruten har jag helt enkelt valt att se det som en sjukdom.
.
Min personlighet är glad, lugn, tankspridd, sprallig, social, lekfull och omtänksam. Detta står helt klart i kontrast till att vara deprimerad. Därmed väljer jag att se psykisk ohälsa som en ärvd (biologisk) sårbarhet som gör att jag måste vara rädd om mig själv i perioder. Inte att jag är en sorgsen person.
.
White is every colour
.
Jag håller på att sätta ut mina antidepressiva mediciner. Det vänder uppochner på hela livet. Så att man kan sova sexton timmar. Eller äta 4 portioner middag ena dagen och ingen mat andra dagen. Då är det viktigt med rutiner (för mig). Gå upp samma tid, frukost, lunch, middag samma tid, och motion. Då brukar jag hamna på banan igen. Såhär fint var det på min timmespromenad idag:
.
.
.
Vid ett köksbord någonstans i Sverige
.
Spåren av tentatiden börjar blekna. Idag tvättar jag, och de få trosor som fortfarande var rena fick flytta från IKEA-kassen till soffan. Med andra ord så blev förra tvätten aldrig vikt. Jag sov dessutom i 16 och en halv timme "inatt", så jag är nyvaken.
.
Nu kanske jag är redo för en ny vecka, på måndag då.
.
.
Men killarna då?
.
När jag gick på högstadiet var det mycket som var svårt. Såklart. Det är svårt att vara tonåring, att gå på högstadiet, att ha hormoner, att inse hur samhället fungerar, och vilka krav det ställer på en.
.
Då någongång började Grynets Show sändas på tv. Grynet, en vuxen tjej som hade kjol och gympaskor, som hade brillor och skrek, som dansade, som hatade lagom och inte tog någon skit. Det var befriande för mitt då tonåriga jag att se en kvinna som var en så stark karaktär. Hon hade inte avnoppade ögonbryn, hon skämdes inte, hon var snäppet för mycket utan att ursäkta sig.
.
.
Efter att ha läst ett inlägg hos alltid så inspirerande Nina så inser jag att det saknas en Grynet för killarna. En kille som pratar känslor, gråter när han är ledsen, är omtänksam, flitig, ororlig och ack så mycket mer. Så många egenskaper som Sveriges tjejer har ensamrätt på, egenskaper som killar får trycka ner i det undermedvetna så hårt att när de slår en annan människa av frustration inte inser är samma känslor.
.
Det är återkommande tjejerna och kvinnorollen vi ska förändra, tjejer ska lära sig ta plats, tjejer ska lära sig hantera killarna, lära sig ta skit (vilket Grynet uppmanar alla och envar att inte göra). Ju mer jag tänker på det så är det killarna som behöver förändras, det är mansrollen som kväver dem lika mycket som kvinnorollen kväver oss. Fy fan för att vara ung kille, och fy fan för att vara ung tjej!
.
Så hur gör vi? Jag vet inte. Jag ska ut på 8 veckors praktiv på högstadiet, där tänker jag höra mig för bland ungarna vilka förebilder de har, hur de ser på manligt och kvinligt och vad som är tabu. Tankarna snurrar, men snälla, hjälp mig komma på hur vi gör!
.
Dille på glas
.
These small colourful jewels of light are the creations of a thorough knowledge of glass. Iittala.
.
.
.
Müslikakor
.
Jag har bakat egna müslikakor som blev supergoda, receptet kommer ursprungligen från Carolina. Jag tillsatte dock lite salt och hade mer frukt, nötter och frön än ursprungsreceptet. Jag önskar även att jag hade minskat på strösockret och mjölet.
.
.
Ingredienser
1½ dl vetemjöl
1dl havregryn
1 dl musli
1 dl farinsocker
½ dl strösocker
1 dl kokos
1 dl grovhackade cashewnötter
1/2 dl russin
1 dl torkade, hackade aprikoser och tranbär
1/2 dl solrosfrön
1 krm salt
1 ägg
125 gr smör
Hur göra?
Blanda alla torra ingredienserna, smält smöret och häll över det och ägget. Tryck ut degen i en form (jag tog en rund med avtagbara kanter) och grädda i 15 min på 200°. Skär kakan i bitar och doppa i smält choklad.
.
Om "Mot alla odds"
.
Igår såg jag premiären av Mot alla odds på 1an. Ett program där en grupp funktionsnedsatta människor tillsammans ska ta sig från Viktoriafallen till Skelettkusten. Redan här börjar min hjärna snurra och jag vet inte vad jag ska tycka. För spontant tycker jag två saker:
.
1. Fy fan va bra att tvn rymmer olika typer av människor.
2. Varför måste just funktionsnedsatta vara med i det program som inte är en tävling, där ingen röstas ut? För att de är svagare? För att de inte skulle klara av att tävla?
.
Jo för jag tänker lite såhär, måste inte alla människor träna på ödmjukhet och "no one gets behind"-tänket? Jag spyr när Paulo Roberto hetsar människor att tävla för att få vara kvar, vara med. Man bedöms hela tiden samtidigt som man går bakom ryggen på vänner och gör pakter och detta egoistiska sätt att vara sprider sig till andra platser i samhället.
.
Fas vad händer när det "snälla programmet" endast består av funktionsnedsatta människor? Jo, de stämplas med en viss typ av personlighet och förväntas vara ödmjuka, tålmodiga etc. Herregud, det är väl skillnad på en kille med CP-skada och en kille utan armar?
.
Deltagarna i programmet.
.
Så snälla, hjälp mig att få klarhet, vad tycker du?
.
Jag tog in ett knippe vår
.
Tentan är gjord! 15 sidor på tre timmar blev det, nu hoppas vi bara att det räcker. Ni minns väl vad ni ska säga? Nu har jag börjat på ny kurs som verkar vara hur kul som helst, jag är helt redo att slänga mig rakt in i våren! För att spä på mitt glada humör köpte jag tulpaner. Två buketter. Det var jag så jävla värd.
.
.
Jag tycker om när färger skär sig.
.
Nu är jag förbannad!
.
I veckan fick jag ju en kommentar som antydde att jag inte borde se ut som en pojke (länk). Kort och gott kan man säga att någon la sig i och värderade mitt liv. Nyss var jag inne på en blogg som hade fått en kommentar om att hon spenderade för mycket pengar på sitt hus och sitt intresse. Personen i fråga menade också att hon bloggade om ointressanta saker. Även här var det någon som la sig i och värderade hennes liv.
.
Nu får det fan i mig vara nog.
.
Bloggvärlden gör det möjligt för vem som helst att skriva vad som helst. Vem som helst får skapa en blogg och vem som helst får kommentera i en blogg (givet att den är öppen för allmänheten). I realiteten är det tjejer och kvinnor som bloggar mest. Bloggvärlden har blivit ett forum för mat, husmorstips, mode, feminism, vetenskap, teknik, medmänsklighet, skratt och tårar, uttryckt av kvinnor.
.
Det faktum att det är kvinnor som har övertaget i en sfär tycks sticka folk i ögonen. Det är okvinligt att som jag (tydligen) gör, se ut som en pojke. Eller som Ulrika, spendera pengar på sina intressen. Över huvudtaget är det okvinligt att vara stolt över något och visa det för omvärlden, vilket man gör så man bloggar. Mallen för en kvinna är alldeles för snäv, jag kvävs!
.
När i helvete ska omvärlden sluta försöka tygla kvinnor?
.
Ett inlägg om en vit lögn.
.
Igår när jag hade varit på torget en sväng hade jag två missade samtal på min telefon. Jag brukar inte ringa upp men kände att jag ville göra rätt för mig, ingen oklarhet, tack. Jag ringde upp och i andra änden av linjen var butikschefen på en av mina bästa affärer, där jag spontant sökte ett jobb i höstas.
.
Är du intresserad av en extratjänst, frågade hon. Om jag är intresserad av en extratjänst, sover Dolly Parton på rygg?! Svarade jag inte. Ganska snabbt insåg jag dessvärre att det var omöjligt för mig att jobba extra nu, jag ska ut på 8 veckor praktik på högstadiet. Jag tackade för erbjudandet och vi la på.
.
Jag la mig på sängen med ansiktet i madrassen och funderade på att hoppa av utbildningen för att kunna ta detta jobb, så gärna vill jag jobba där. Med stöttning och peppning från Ch så ringde jag upp fem minuter senare och sa att jag makar på mitt schema. Hon skrattade och bjöd ner mig på en intervju.
.
Nu är jag just hemkommen från intervjun som gick hur bra som helst, butikschefen var verkligen en kvinna jag vill jobba med. Problemet är bara hur jag ska kombinera 100% praktik med ett extrajobb, en omöjlig ekvation.
.
Jag känner att ibland måste man dra en vit lögn, jag får helt enkelt lösa de administrativa problemen sen, det här jobbet ska jag ha.
.
Vem vill inte jobba på Granit?
.
Mitt första videoklipp!
.
För ett tag sedan blev jag utmanad av Nina att lägga ut ett klipp på mig själv. Jag tänkte skita i det (sorry Nina) fram tills nu...
.
Jag pluggar med en glad prick som heter Frida, hon mailade mig ett klipp där hon likt en nyhetssändning förklarar lite begrepp inför tentan. Jag tänkte göra detsamma och spelade in en snutt på mig. Tyvärr vart filen för stor för att maila, och då dök Ninas utmaning upp i hjärnan.
.
Mina damer och herrar, låt mig presentera, the one and only masterpiece: Fröken Ekström förklarar skillnaden mellan en strato- och en sköldvulkan!
.
.
Om det inte går att klicka och se klippet här kan du klicka här någonstans.
.
Imorgon är tentan. Jag:
Två kollage
.
HM home hade fått in lite nyheter, såhär hade jag valt (om jag nu skulle köpa något, det ska jag inte.)
.
Påminn mig, vilket år är det?
.
Jag fick en så märklig kommentar i det förra inlägget, "She looks like a boy. It's bad for her. "
.
Hon ser ut som en pojke. det är dåligt för henne.
.
För det första, att hon (alltså jag) ser ut som en pojke, ja kanske. Jag vet inte. Jag brukar inte tänka på att jag måste visa att jag är tjej när jag klär mig. Jag klär mig alltid efter humör och idag kände jag för jeans, skjorta och tröja. Det är klart, jag hade uppsatt hår, det har jag alltid, och kort hår bärs oftare av pojkar. Så kanske att man kan tycka att jag ser ut som en pojke.
.
För det andra, it's bad for her, det är alltså dåligt för mig att se ut som en pojke. Va? Varför det? Var min första tanken. För så många andra är det inte alls dåligt att se ut som en pojke/man. Pojkar får mer uppmärksamhet i klassrum, pojkar mår bättre än flickor, pojkar får sin vilja igenom. Sedan blir pojkarna män. Män har högre lön. Män får de bättre jobben. Män har status. Jag har aldrig tidigare märkt att det skulle vara negativt att se ut som en pojke/man.
.
Sen trillade poletten ner. Det är dåligt att jag ser ut som en pojke, för jag är en tjej. Hur kunde jag glömma att jag måste visa att jag är tjej, så att folk kan behandla mig som en tjej, och inte vilseledas att i framtiden ge mig rätt lön för arbetet och den respekt jag förtjänar. Silly, silly me!
.
Här är det många som ser ut som pojkar, och det är nog inte till deras nackdel då detta är en bild på världens ledare 2010. Men juste, de är ju pojkar! Då gör det inget.
.
Hej-hej från skoltoaletten!
.
Trotts att det bara är 3 dagar 3 timmar och 45 minuter till tentan har jag både hunnit tvätta håret och klä mig ordentligt.
.
Jag saknar att skriva mer intressanta blogginlägg än såhär, men ibland är livet inte mer intressant.
.
Vardag
Say no more. Vardag så det skriker om det med tidiga, frusna morgnar, -9, och en viss liten Ekström som inte vill cykla. På fredag är tentan.
Det varmaste av grattis
.
Det är inte varje dag man har äran att gå på krogen med sin syster på hennes 18års dag, faktiskt bara en dag, och det är idag!
.
Grattis världens finaste Maria!
.
Kasta inte stumpen!
.
Sedan en månad ungefär har jag blivit besatt. Inte av någon i Backstreet Boys eller ens av jävulen, nej av något mycket mer ljuvligt! Jag är besatt av doftljus.
.
Problemet med detta är att jag är student, och idag finns det doftljus som kostar nästan halva min matbudget. Om sanningen ska fram så måste jag även tänka efter när det gäller inköp av de billigare ljusen. Gissa då hur jag känner när de brinner såhär dåligt:
.
Miljövän och fattiglapp som jag är samlade jag ihop diverse ljusstumpar (därav rubriken, kasta inte stumpen), med och utan doft. Sedan rotade jag fram ett gäng konservburkar som jag laddade med vekar av bomullstråd.
.
.
Jag smälte ljusresterna över ett vattenbad (utan att blanda de olika dofterna), sedan hällde jag upp den smälta massan i en laddad burk. Lite såhär (fast ljusare, de blev vita när de stelnade) ser mina egenstöpta doftljus ut:
.
.
Ps. ett förtydligande, jag gröpte ur steariner och smälte det innan jag hälde tillbaka det i samma burk.
.
Just nu
.
Just nu är jag hemkommen efter att ha gnidit mitt skägg på universitetet (har jag sagt att jag hittade ett grått hår vid jul?).
.
När jag cyklade hem var jag tvungen att stanna vid botaniska trädgården o ta ett kort (tyvärr bara med telefonen). Växthuset lös klorofyllgrönt och såg så himla vackert ut.
,
.
Väl hemma har jag i vanlig ordning hoppat i mjukisbyxor innan jag ens plockade upp posten. Så nu ska jag och mjukisbyxorna se på skräptv hela kvällen och leta om det inte finns något gott längst in i frysen.
.
Fin kväll!
.
Världens härligaste unge
.
Är det inte facinerande att vissa fattar saker innan de är torra bakom öronen medan andra går en livstid utan att ha en aning?
.
Mina julklappar
.
Jag har fått så otroligt många, fina julklappar i år förra året! Bland annat så har jag fått det här:
.
Taklampa till det rosa sovrummet, märkte i kollaget att det var flera som föll pladask för den.
.
Världens vackraste lilla ask som jag fortfarande inte vet vad jag ska ha i, vi är fortfarande nyförälskade och ibland måste jag plocka upp den och ha i handen ett tag. Och så fick jag väldoft, nu kan jag lukta nudushad och nytvättat med bara ett litet pych!
.
Av min syster fick jag en så himla fin keramikkruka (enligt henne är det en skål) som hon har gjort själv, fattar ni det? Amaryllisen i är en vit rackare som jag köpte för 15 kr. Att det är en "julblomma" gör mig inte det minsta, tycker det var en maffig växt som passade krukan.
.
Vinst!
.
.
.
Den ljuvliga humla som anordnade tävlingen hittar du här.
Halsbandet och mycket mer hittar du här.
.
Våta vardagsrumsdrömmar pt. 2
.
Det här är mina andra våta vardagsrumsdrömmar, för att se mina första våta vardasrumsdrömmar, klicka här. Jag ser nu att det finns en viss likhet, men såhär i efterhand är den här våta drömmen lite för vit, jag hade nog målat skåpet ärtgrönt (såg världens finaste ärtgröna skåp i Leva och bo-bilagan i helgen).
.
Kokonglampa från Åhlens, skåpet vet jag inte vart det är från, soffa från Mio, lampa från Rusta och kuddar från Ikea och Svenskt tenn.
.
Hejdå 2011
.
Jag har pillat ihop en årskrönika, phew säger jag bara! För er som vill ha lite bakgrundsläsning finns min årskrönika för 2010 HÄR.
.
Januari
I januari var det mycket snö, bitande kallt och väldigt vackert. Jag och Ch ägnade kvällarna åt att ta promenader och titta in i andra människors hem (uch va creepy det lär när jag skrev det). Jag köpte tulpaner som jag planterade i konservburkar på skrivbordet i mitt studentrum. Den stora förändringen var att jag i januari började plugga efter höstens långa sjukskrivning, det var en prövning! På bilden är klockan fem och jag ska åka iväg på praktik, trött fröken Sofia!
.
.
Februari
I februari åkte jag och Ch på en spontan semester till Marocko. Där köpte vi silverörhängen för 25 kronor, åt grillspett för 3 och prutade på väskor. I Marocko är det inget konstigt att en florist och en slaktare har butik vägg i vägg. Hela semestern slutade med att jag blev dödssjuk o hade magont resten av våren (googla campylobacter om ni törs).
.
.
Mars
I mars var det fortfarande fullt med snö, jag lackade och ordnade grillparty, succe! I omgångar mådde jag lite dåligt och åkte för att gå i barndom hemma hos mamma och pappa. Sen hände det stora, jag gick på visning nummer 5714 i ordningen på en lägenhet i ett 50-tals hus med det perfekta köket, det stora var att den blev min! I slutet av mars fylde min pappa 49 år, då åkte hela familjen med pojk- och flickvänner på en ålandskryssning och drack radioaktiva drinkar.
.
.
April
Jo den här underbara lägenheten, det hade sina, eeh... skavanker. Så vi fick måla om hela lägenheten, och lägga nytt golv nästan överallt. Tacka vet jag familjen! Sedan flyttade jag från mina kära 17 kvadrat på studentvägen och in i 60 kvadrat. jag köpte salt och pepparkar och bordsduk innan stolar, dushdrapperi eller soffa, sån är jag!
.
.
Maj
I maj slutade jag raka benen och odlade mer saker i konservburkar. Annars njöt jag mest av att bo så nära landet, det blev många, långa cykelutflykter.
.
.
Juni
I juni blev jag beroende av vattenmelon, jag minns fortfarande lyckan när jag skar upp den perfekta på bilden. Jag tog på mig finklänning och skrev terminens sista tenta, överlycklig över att jag klarat terminen. Sedan åkte jag till Stockholm och satt på dess berg in på natten. Och på midsommar gungade jag Ch i en gungmatta.
.
.
Juli
I juli var jag fortfarande beroende av melon, gärna med fetaost till. Den uppmärksamme ser att jag läste Harry Potter, jag läste nämligen om alla sju böcker under sommaren. Jag hade väldigt långt hår som jag, efter tre veckor på landet klippte av, 35 cm bort, tjoff! Ibland måste man helt enkelt ha förändring... Annars då? Jag promenerade mina brunbrända ben och njöt av livet. Och så åkte jag till Skåne med min familj.
.
.
Agusti
I agusti åkte jag hem från skärgården (juste ja, i princip hela juni och juli var jag i skärgården) för att jobba några veckor i en reception. Där var det så understimulerat att jag anordnade en kräftskiva med några av mina finaste vänner, succe! I lägenheten målades golvlisterna vita och jag kunde inte först att jag (med hjälp) målat väggarna, lagt golvet och spikat listerna, det ska jag banne mig skriva upp i CVt!
.
.
September
I september var jag en glad prick! Ny kurs med nya fina vänner (älskar att plugga, man träffar nya vänner hela tiden). Jag lärde mig virka på egen hand, och varje lördag finkammade jag Vaksala-loppis, t.ex. efter minibyråer. Jag och Ch hade vår inflyttningsfest, då kom bland annat mina två finaste kusiner, de hade kvällens vackraste ryggar. O tro't eller ej, men jag hade också låg knut och rosa klänning.
.
.
Oktober
I oktober gjorde jag mitt bästa Vaksala-loppis fynd någonsin, nya bestick för 200 kronor! Och så fyllde jag 23 år, det firade jag med att bjuda mina flickvänner plus pojkvänner på brunch, den första hade sovit över sen kvällen innan och den sista gick vid 22 tiden.
.
.
November
I november var jag nog SJs bästa kund, bland annat var jag i Göteborg på coctailparty med mina finaste, finaste flickvänner. Jag var även i Örebro och i Stockholm, och Uppsala såklart! Jag skaffade mig även en lånehund med bruna små ögon och en liten grå mustasch.
.
.
December
I december åt jag en sockermunk på gågatan i Uppsala för första gången. Jag har alltid tyckt att det är något äckligt (ohygieniskt) över dem, men efter en tugga tog jag tillbaka vartenda ont ord, satan så gott! Jag åt även ca 1 brieost per kväll, tungt beroende. Sedan så bakade jag tryfflar till mina och Chs föräldrar (the perfect girl liksom). Och så blev det jul, efterlängtade jul. Jag tog 10 dagar ledigt från skolan, med sista dag idag, fy farao så skönt!
.
.
Nu säger jag bara hej 2012, i år är mitt löfte att ha ännu roligare!
.
