Dagen då jag och pappa åkte på semester

 

Dag 8 av 50. Hösten 2010 var jag sjukskriven för depression. Jag mådde riktigt dåligt och hade ångest dygnet runt. Jag kunde inte sova, inte äta. Än mindre sköta mitt "vanliga liv" med vänner, pojkvänn, mathandling, skratt, ja allt. En torsdag ringde min pappa och sa att vi skulle till landet. han hade tagit semester. Så jag satte mig på bussen, mötte pappa i Norrtälje så åkte vi sista timmen ut till landet. 

 

 

Ute på landet så frågade jag pappa vad vi egentligen skulle göra. Då tittade han på mig och sa:

 

"Semester Fia, tid för rekreation och eftertanke"

 

Alltså fina, fina pappa som tog hand om mig. Som inte komplicerade saker utan frågade om det var skit, och om jag var "jävlig i själen". Fattar ni vilken fin pappa det är?

 

Min pappa, på sin 50-årsfest

 

---

Om du vill önska eller föreslå en dag eller ett tillfälle som du tycker bör rymmas i 50 dagar om mitt liv får du jättegärna lämna en kommentar. 

Den där tacksamheten jag känner över att ha en sådan pappa, den tacksamheten är oändlig.

Åh <3 Detta är min favoritdag av dina dagar hittils.

Puss!

Tänk om min pappa hade kunnat fråga och göra sånt för mig när jag var "jävlig i själen". Det hade gjort gott. Min pappa är jättefin och vi har en bra relation. Men just där brast förståelsen för vad som föregick inom mig... kanske för att jag inte var tillräckligt ärlig med varken mig själv eller andra?