Konsten att inte dö varje gång man gör bort sig

Jag är en sån person som gör rätt mycket pinsamma grejer. Ibland blir jag pionröd i ansiktet och ibland skrattar jag ihjäl mig över hur kul det är (för att sen bli pionröd i ansiktet när ingen annan skrattar).

 

Pinsamma exempel ur mitt liv:

 

# När jag under min evighetsförkylning (den som varat de 4 månader jag jobbat på förskola) skulle lirka upp något ur väskan för att snyta mig i under ett planeringsmöte. Det pinsamma? Jag snöt mig i smutsiga spetstrosor. Inför hela kollegiet. 

 

# När jag behövde bajsa på jobbet, och av artighet valde toaletten innanför konferensrummet. Satt och gjorde mitt för att sedan komma ut till fullsatt, pågående konferens. 

 

# När jag på ett tråkigt möte på en av mina praktikskolor tappade fokus och började klappa mitt armhår (ni vet, så det ska ligga slätt utmed armen) för att sedan märka att det blivit helt tyst. När jag tittar upp tittar alla på och och rektorn säger "jaha, då kan vi fortsätta igen".

 

 

Jag har iallafall utarbetat en strategi för att inte avlida och få en törn i självkänslan varje gång detta händer. Det är att tänka att man är Bridget Jones. För hon gör också sånt där, blir full och fulsjunger, kommer i fel kläder (ingen underdrift) och säger före hon tänker, och man älskar ju henne, eller hur? 

 

 

Haha, tänker också att jag är henne när jag gör bort mig. I den första filmen när hon gjort bort sig så kommer det upp en text "fuuuuuuuuuuuuuck". Brukar tänka att den kommer upp framför mig också, haha!

Och man älskar ju dig med. HAHAHAHA. Underbart inlägg.

Haha! Ja, man nog tänka så. Jag tänker alltid "jaja, det blir en bra historia i alla fall".