Men killarna då?
.
När jag gick på högstadiet var det mycket som var svårt. Såklart. Det är svårt att vara tonåring, att gå på högstadiet, att ha hormoner, att inse hur samhället fungerar, och vilka krav det ställer på en.
.
Då någongång började Grynets Show sändas på tv. Grynet, en vuxen tjej som hade kjol och gympaskor, som hade brillor och skrek, som dansade, som hatade lagom och inte tog någon skit. Det var befriande för mitt då tonåriga jag att se en kvinna som var en så stark karaktär. Hon hade inte avnoppade ögonbryn, hon skämdes inte, hon var snäppet för mycket utan att ursäkta sig.
.
.
Efter att ha läst ett inlägg hos alltid så inspirerande Nina så inser jag att det saknas en Grynet för killarna. En kille som pratar känslor, gråter när han är ledsen, är omtänksam, flitig, ororlig och ack så mycket mer. Så många egenskaper som Sveriges tjejer har ensamrätt på, egenskaper som killar får trycka ner i det undermedvetna så hårt att när de slår en annan människa av frustration inte inser är samma känslor.
.
Det är återkommande tjejerna och kvinnorollen vi ska förändra, tjejer ska lära sig ta plats, tjejer ska lära sig hantera killarna, lära sig ta skit (vilket Grynet uppmanar alla och envar att inte göra). Ju mer jag tänker på det så är det killarna som behöver förändras, det är mansrollen som kväver dem lika mycket som kvinnorollen kväver oss. Fy fan för att vara ung kille, och fy fan för att vara ung tjej!
.
Så hur gör vi? Jag vet inte. Jag ska ut på 8 veckors praktiv på högstadiet, där tänker jag höra mig för bland ungarna vilka förebilder de har, hur de ser på manligt och kvinligt och vad som är tabu. Tankarna snurrar, men snälla, hjälp mig komma på hur vi gör!
.
Om "Mot alla odds"
.
Igår såg jag premiären av Mot alla odds på 1an. Ett program där en grupp funktionsnedsatta människor tillsammans ska ta sig från Viktoriafallen till Skelettkusten. Redan här börjar min hjärna snurra och jag vet inte vad jag ska tycka. För spontant tycker jag två saker:
.
1. Fy fan va bra att tvn rymmer olika typer av människor.
2. Varför måste just funktionsnedsatta vara med i det program som inte är en tävling, där ingen röstas ut? För att de är svagare? För att de inte skulle klara av att tävla?
.
Jo för jag tänker lite såhär, måste inte alla människor träna på ödmjukhet och "no one gets behind"-tänket? Jag spyr när Paulo Roberto hetsar människor att tävla för att få vara kvar, vara med. Man bedöms hela tiden samtidigt som man går bakom ryggen på vänner och gör pakter och detta egoistiska sätt att vara sprider sig till andra platser i samhället.
.
Fas vad händer när det "snälla programmet" endast består av funktionsnedsatta människor? Jo, de stämplas med en viss typ av personlighet och förväntas vara ödmjuka, tålmodiga etc. Herregud, det är väl skillnad på en kille med CP-skada och en kille utan armar?
.
Deltagarna i programmet.
.
Så snälla, hjälp mig att få klarhet, vad tycker du?
.
Nu är jag förbannad!
.
I veckan fick jag ju en kommentar som antydde att jag inte borde se ut som en pojke (länk). Kort och gott kan man säga att någon la sig i och värderade mitt liv. Nyss var jag inne på en blogg som hade fått en kommentar om att hon spenderade för mycket pengar på sitt hus och sitt intresse. Personen i fråga menade också att hon bloggade om ointressanta saker. Även här var det någon som la sig i och värderade hennes liv.
.
Nu får det fan i mig vara nog.
.
Bloggvärlden gör det möjligt för vem som helst att skriva vad som helst. Vem som helst får skapa en blogg och vem som helst får kommentera i en blogg (givet att den är öppen för allmänheten). I realiteten är det tjejer och kvinnor som bloggar mest. Bloggvärlden har blivit ett forum för mat, husmorstips, mode, feminism, vetenskap, teknik, medmänsklighet, skratt och tårar, uttryckt av kvinnor.
.
Det faktum att det är kvinnor som har övertaget i en sfär tycks sticka folk i ögonen. Det är okvinligt att som jag (tydligen) gör, se ut som en pojke. Eller som Ulrika, spendera pengar på sina intressen. Över huvudtaget är det okvinligt att vara stolt över något och visa det för omvärlden, vilket man gör så man bloggar. Mallen för en kvinna är alldeles för snäv, jag kvävs!
.
När i helvete ska omvärlden sluta försöka tygla kvinnor?
.
Ett inlägg om en vit lögn.
.
Igår när jag hade varit på torget en sväng hade jag två missade samtal på min telefon. Jag brukar inte ringa upp men kände att jag ville göra rätt för mig, ingen oklarhet, tack. Jag ringde upp och i andra änden av linjen var butikschefen på en av mina bästa affärer, där jag spontant sökte ett jobb i höstas.
.
Är du intresserad av en extratjänst, frågade hon. Om jag är intresserad av en extratjänst, sover Dolly Parton på rygg?! Svarade jag inte. Ganska snabbt insåg jag dessvärre att det var omöjligt för mig att jobba extra nu, jag ska ut på 8 veckor praktik på högstadiet. Jag tackade för erbjudandet och vi la på.
.
Jag la mig på sängen med ansiktet i madrassen och funderade på att hoppa av utbildningen för att kunna ta detta jobb, så gärna vill jag jobba där. Med stöttning och peppning från Ch så ringde jag upp fem minuter senare och sa att jag makar på mitt schema. Hon skrattade och bjöd ner mig på en intervju.
.
Nu är jag just hemkommen från intervjun som gick hur bra som helst, butikschefen var verkligen en kvinna jag vill jobba med. Problemet är bara hur jag ska kombinera 100% praktik med ett extrajobb, en omöjlig ekvation.
.
Jag känner att ibland måste man dra en vit lögn, jag får helt enkelt lösa de administrativa problemen sen, det här jobbet ska jag ha.
.
Vem vill inte jobba på Granit?
.
Påminn mig, vilket år är det?
.
Jag fick en så märklig kommentar i det förra inlägget, "She looks like a boy. It's bad for her. "
.
Hon ser ut som en pojke. det är dåligt för henne.
.
För det första, att hon (alltså jag) ser ut som en pojke, ja kanske. Jag vet inte. Jag brukar inte tänka på att jag måste visa att jag är tjej när jag klär mig. Jag klär mig alltid efter humör och idag kände jag för jeans, skjorta och tröja. Det är klart, jag hade uppsatt hår, det har jag alltid, och kort hår bärs oftare av pojkar. Så kanske att man kan tycka att jag ser ut som en pojke.
.
För det andra, it's bad for her, det är alltså dåligt för mig att se ut som en pojke. Va? Varför det? Var min första tanken. För så många andra är det inte alls dåligt att se ut som en pojke/man. Pojkar får mer uppmärksamhet i klassrum, pojkar mår bättre än flickor, pojkar får sin vilja igenom. Sedan blir pojkarna män. Män har högre lön. Män får de bättre jobben. Män har status. Jag har aldrig tidigare märkt att det skulle vara negativt att se ut som en pojke/man.
.
Sen trillade poletten ner. Det är dåligt att jag ser ut som en pojke, för jag är en tjej. Hur kunde jag glömma att jag måste visa att jag är tjej, så att folk kan behandla mig som en tjej, och inte vilseledas att i framtiden ge mig rätt lön för arbetet och den respekt jag förtjänar. Silly, silly me!
.
Här är det många som ser ut som pojkar, och det är nog inte till deras nackdel då detta är en bild på världens ledare 2010. Men juste, de är ju pojkar! Då gör det inget.
.
För sent.
.
Nyss åkte jag buss från stan o hem. När jag stigit på bussen o satt mig tillrätta såg jag en sak o reagerade för sent, jag kokar fortfarande. Det stod en "cool kille" imunkjacka o ingen jacka (mellan 12-14 år) som försökte smsa/visa sms biljett, den var tydligen inte giltig för busschauffören ilsknade till o kastade av honom. Ett barn utan jacka i december.
.
Om jag bara hade reagerat lite snabbare hade jag kunnat bjuda grabben på en biljett (15 kr). Jag vet inte vad som gör mig mest arg, att jag var för långsam eller att ingen annan reagerade.
.
UL borde informera sina chaufförer om att man inte kastar av barn från bussar.
.
Jag kommer inte på någon rubrik för jag har tappat orden
.
.
.
Alltså rasbiologi, verkligen? Neger är inte negativt betingat, verkligen? De, vilka "de"? De annorlunda, de farliga? "De" används vanligen för att beskriva vad som inte är vi, alltså det avvikande. Och tilsist, neger är en färg, VERKLIGEN?!
.
Jag hittade artikeln via LadyDahmer.
Vilka köper ni julklappar till?
.
November är inte ens slut och julstressen är i full gång. Missförstå mig rätt, jag älskar att julstämningen är i full gång, tyvärr så kommer stressen som en ovälkommen bismak.
.
Julklappar är en del av det som brukar bidra till stressen. Jag älskar att ge och jag älskar att få, men jag känner att julen gärna får handla mer om mat och umgänge. Själv kan jag inte njuta av mina julklappar när jag vet att de har åstadkommit givaren så mycket stress och huvudbyr.
.
UnderbaraClara sa i husmorsskolan igår att hon förespråkade önskelistor även i vuxen ålder. Jag förespråkar julklappsleken istället för paket till alla och envar.
.
Nu kom detta inlägg att handla om julklapparnas vara eller icke vara, när det jag egentligen undrade var vilka ni köper julklappar till. Nå?
.
Själv ger jag nog julklappar till morföräldrar, föräldrar, syskon, sambo, bästa vännen o gudsonen. Dock siktar jag på att ge sådant som kan avnjutas länge efter julen, som inte är bortglömt innan det nya året.
.
.
(Manliga) Makthavarlistan
.
Jag ögnar igenom Fokus lista över Sveriges 100 mäktigaste 2011. Då jag räknar efter får jag det ena gången till 27 kvinnor, andra gången till 26. Det är skamligt.
.
Två kvinnor finns med på top 10. Det är i alla fall glädjande att se att båda är på väg upp.
.
Arg, ledsen och besviken
.
Jag har länge (alltså vi pratar kanske tre år) velat ha en beige Busnel-kavaj. Till jeans, till shorts, över klänning, som jacka. Trots dess tantighet tycker jag att de är så himla fina! Så efter helvetestentan i slutet av Oktober bestämde jag mig för att det var dags. Så jag kollade Tradera och Blocket. Jag hittade en storlek 36 i offwhite (ljust beige) som jag köpte.
.
Igår kom paketet. Jag öppnar med spänning, den var så himla fin, jättefin skick. MEN! (Varför måste det alltid vara ett men?). Det är en storlek 34, inte 36 som anonnsen sa. Alla informationslappar är slitna o modellen (som ska vara slank och rak) är fyrkantig och slapp. Jag misstänker att jag har fått en kopia!
.
Jag ringer upp säljaren och nämner inte att jag tror att jag fått en kopia, utan att hon skickat fel storlek. Hon är jättetrevlig men är på jobbet och skulle ringa upp så vi kunde lösa det (hennes ord). Hon har inte ringt än.
.
Jag har klump i magen o är rädd att mina pengar är borta. O jag tänker inte sälja den igen då jag tvivlar på att den är äkta.
.
Fan jävla piss. (Fast än vet jag ju inte om det är kört, men ovissheten är minst lika jävlig som tanken på att ha blivit snuvad på den summa pengar som skulle ha blivit mitt dyraste klädesplagg, om man säger så).
.
När jag blir lärare...
.
Jag ska (ju) bli lärare. Jag tror att tydlighet och struktur är A och O. Jag tror att man lär sig mer och kan koncentrera sig bättre om ramarna för arbetet är tydliga.
.
Mycket information i skolan handlar om "lappar", ofta är lapparna opersonliga, otydliga och fula. Det kommer det bli ändring på när jag blir fröken. Lite såhär kommer det se ut då (möjligtvis med annat innehåll).
.
.
Hönan eller ägget
.
Nyheterna varnar om hur farligt det är på förskolan. Självklart är det oacceptabelt att barn skadas i skolan eller på förskolan, men man måste fråga sig varför olyckor inträffar. Jag vet helt klart vad jag tror, och jag observerar att storleken på barngruppen aldrig nämns. (Däremot står det "Hade förskolläraren stått där och haft uppsikt lite runt om på varje barn då hade ju Martin levt", som om förskolepedagoger inte redan vänder ut-o-in på dig själva för att se efter alltför många barn.)
.
Ikväll kl 21.30 kommer Kalla fakta handla om säkerheten på förskolor. Vi får väl se... Dåliga förutsättningar och nedskärningar eller inkompetenta pedagoger.
.
Ta ditt jävla ansvar
.
Det värsta jag kan tänka mig är att råka döda någon. Det kan låta sjukt, men jo, jag kan tänka mig flera scenarion där man råkar döda någon. Man ska bara skrämmas o personer trillar o slår sig för mycket. Man ska försvara sig, o slår för hårt (jag vet att denna är komplex, men jo). Man kör bil och hinner inte bromsa.
.
Det näst värsta jag kan tänka mig är att folk jag älskar dör. (Förtydligande: inte en naturlig död en olyckor o våld). Fy farao.
.
Så därför köper jag inte att det är töntigt med reflexer. Jag såg att Lisa bloggade om det, så då gör jag det med. Sverige är ofta mörkt. Få tummen ur o ta ditt jävla ansvar, om inte för din egen, så för andras skull.
.
.
Klicka på bilden
Sofia slår ett slag för miljön
.
.
Om sex
.
.
Ärlighet
.
Åh vad jag älskade pride paraden! Trots att jag är stockholmare var det här min första, men defenitivt inte min sista (jag o min syster bestämde att 2012 är vi i tåget). En sådan ärlighet borde synas lite mer, lite överallt. Hångel, glädje, fett, valkar, jante-dissning, sexighet, vin, musik, dans, klackskor o håriga armhålor i ett enda härligt virrvarr av ärlighet. Jag såg Babsan, hon stack inte ut (but DAMT! Vilka spiror).
.
.
En lista på varför jag gillar mulet
.
♥ Om du ligger på sofflocket hela dagen en mulen dag gör det ingenting
♥ Om du gör något lite mer viktigt under en mulen dag får det dubbelt så mycket känns-bra-poäng
♥ Grått är vackert (se själv, en sjukt mulen och grå skärgård är en sjut vacker skärgård)
.
.
Rakryggad ung kvinna
.
Jag har börjat, eller nej, jag har slutat raka benen. Det faller sig naturligt för mig att säga att jag har börjat ha hår på benen, och det är precis det som är anledningen till att jag har slutat raka dom. När jag vill känna mig ”status noll”, varken fin eller ful, mitt fysiska grundtillstånd, har jag märkt att det inte är så mycket ”noll” över situationen. Nej för jag ska bara plocka ögonbrynen, ta bort mina små hårstrån på tårna, måla naglarna (helst alla tjugo), samt raka benen. Benrakningen har kommit att bli en nödvändighet, jag rakar inte benen för att göra mig fräsch, jag rakar benen för att ta bort någonting dåligt (äckligt). Som om jag (i mitt grundtillstånd, min noll status) är äcklig. Jag vill vara en rakryggad ung kvinna, och i den bilden av mig själv finns det inte utrymme för att tycka att min kropp är äcklig. Så jag har slutat.
.
.
Jävla lärarprogram!
.
Jag kom just hem från en föreläsning på lärarprogrammet, föreläsningen hette Samverkar hem och (för)skola och skulle bland annat behandla åtgärdsprogram. Jag såg framför mig hur jag äntligen skulle få svar på min frågor, t.ex. så undrar jag:
-finns det någon mall för ett åtgärdsprogram?
-betyder förälderns underskrift på ett åtgärdsprogram någonting eller är det bara en symbolisk handling?
-hur lång tid förväntas arbetet med att utforma, genomföra och utvärdera ett åtgärdsprogram kring en elev ta?
-hur mycket schemalagd tid för arbete med/kring åtgärdsprogram finns?
-vilka juridiska aspekter av ett åtgärdsprogram finns?
.
Efter två timmar så har jag fått lära mig att en elev kan känna sig trängd i ett samtal med föräldrar o lärare, samt att man inte själv ska koka ihop lösningen på problemet. Ännu en gång har lärarprogrammet lyckats erbjuda en föreläsning som istället för att gå igenom grundbultarna talar lite svävande kring innehållet. Såhär uppfattade jag även föreläsningen om betygssättning för några veckor sedan.
.
Jag hade förhoppningar på att lärarprogrammet skulle kunna hjälpa mig att bli den superpedagog jag vill vara, men istället så är det en okej-stämpel, en legitimation på mig, men jag är fortfarande densamma.
.
