Min kärlek
Öppna Spotify, sätt på Don't wait med Mapei.
Old friend indeed, come built me up
Come share your lie, it makes me shine
You get the message, don't you ever forget it,
Let's laugh & cry until we die!
If it wasn't for you, I'd be alone
Hey, If it wasn't for you, I'd be on my own
Don't wait til I do wrong
Don't wait til I put up a fight
You won my HEART without a question
Don't wait for a lie
Hey, I care for you, I talk to you in my deepest dreams, unfortunate
We got a frigette?? no one can contest it
And not to mention, I respect you with my all!
If it wasn't for you, I'd be alone
If it wasn't for you, I have to hold my own
Don't wait til I do wrong
Don't wait til I put up a fight
You won my HEART without a question
Don't wait for a lie
Come share your lie, it makes me shine
You get the message, don't you ever forget it,
Let's laugh & cry until we die!
If it wasn't for you, I'd be alone
Hey, If it wasn't for you, I'd be on my own
Don't wait til I do wrong
Don't wait til I put up a fight
You won my HEART without a question
Don't wait for a lie
Hey, I care for you, I talk to you in my deepest dreams, unfortunate
We got a frigette?? no one can contest it
And not to mention, I respect you with my all!
If it wasn't for you, I'd be alone
If it wasn't for you, I have to hold my own
Don't wait til I do wrong
Don't wait til I put up a fight
You won my HEART without a question
Don't wait for a lie
Not a thing in the world could get between what we share
No matter where you at, no worry I'll be there
No one's got your back like a do
Even when the business not going well, we still do
When I shine, you shine no ways on your side
All my life you'll have what's mine
Mark my word, we gon' be alright
My brother, my sister we gon' be just fine!
Hey, If it wasn't for you, I'd be alone
Hey, If it wasn't for you, I'd be on my own
Don't wait til I do wrong
Don't wait til I put up a fight
You won my heart without a question
Dont wait for a lie
Och allt jag ser framför mig är denna vänliga, fina, långa, skäggiga ginger.
Tips
Hipp hurra! Ann Söderlund har en blogg. Henne gillar jag.
"Vi har ett ansvar gentemot varandra. Vi har ett ansvar att älska varandra med fel och brister, lite övervikt och risigt hår. Vi har ett ansvar gentemot unga människor att få dom att känna sig vackra, betydelsefulla och speciella. Om vi bara bedömer varandra efter ytan kan vi lika gärna lägga ner. Tänk efter före – med respekt.
Annars bajsar vi på vår värld och på människorna som bor där. Det luktar illa."
Hej hej, hallå dagboken.
Igår kom jag hem från Barcelona. Ett par dagar med syster och kusiner. Hälsa på i deras första egna hem. God mat, god dricka, roliga dagar och roliga nätter. En kärleksbomb helt enkelt.
Kom hem kl 2 i natt till en trynande liten sambo, som innan jag var borta var i Iran. Så jag virvlade ner mig i bingen och sov 13.5 h.
Det är nu jag har planerat att ta tag i livet. ha. ha. (vill bara köpa växter, grilla och träffa vänner. Kan någon betala mig för det, tack?)
How to make the lemons work.
Vilken jävla vecka.
I tisdags avslutades kursen som jag har älskat så. Och i torsdags fick jag veta att jag inte får vara kvar på jobbet. Toppa det med att jag idag skickade iväg Ch till Iran och ska vara solo en vecka.
Men jag orkar inte deppa. Jag säger som Lisa, When life gives you lemons, make it work.
För om sanningen ska fram så var jag förjävla trött på jobbet med de dåliga villkoren. Trött på att jobba för mycket och vara underbetald. Det var dags att byta, och även om det var på ett fult sätt, så var det den spark i baken jag behövde.
Jag kör på strategin bomull kring själen, så: Ikväll, tjejerna på middag. Imorgon, sista jobbpasset och sen söndagsmiddag hos mamma och pappa. Måndag, heldag med Frida, vi köper kanske lera och skulpterar, hela jävla dan. Torsdag, hem till en vän på takeaway-middag. Fredag, åker till Barcelona.
Sen, när jag kommer hem från barcelona, två veckor fram i tiden. Då kommer saker och ting kännas mer självklart. Och så kanske, kanske jag har fått ett svar på Konstfack så jag vet på vilket ben jag ska stå.
att ge är att få.
Igår var sista dagen av kursen jag har gått. I tio veckor har vi blandat högt med lågt, skratt med tårar. Vi har varit 13 tjejer, yngsta har varit 40 år yngre än äldsta. I tio veckor har kursen varit vårt andningshål. Vi har lämnat det andra, det tunga, det vardagliga och bara varit kreativa. Vi har kikat på varandra, skrattat, bollat idéer, uppmuntrat.
Jag hatar konkurrens. Jag tror så mycket mer på att nätverka och samarbeta.
Stora planer och platt fall
Idag, första arbetslösa dagen. Planerna har varit stora: kreativa projekt att ta tag i, fix och röj i lägenheten som börjar bli redo för en andra våg, gomat och frösådd. Känslan: lamslagen.
Det verkar fan vara min förbannelse. Jag kan inte vara ledig/sysslolös annat än när det är skollov, inrutat och svårt att sudda ut (ja för ni ser ju hur det var när jag var arbetslös en lördag, helt andra grejer det). Jag drabbas direkt av Den Stora Håglösheten. Så nu sitter jag här, och är som denna, Nuvolette av Fornasetti.
Helt jävla slut
Idag är en sån dag när jag kännt mig helt jävla slut.
Sen efter lunch har jag bara haft en tanke: får man gå och lägga sig snart? Så jag skippade AWn och sitter nu i mysuniform och sörplar hett te. Vad är det med mig? Jag är inte ens en te-drickare.
Barcelona here I come!
Jag har just bokat en minisemester för att hälsa på min syster och kusin i Barcelona, tillsammans med en annan kusin. JAG DÖR VA HÄRLIGT!!
Annars då?
Idag går jag in i arbetslösheten. Jag är då en kontrasternas kvinna (körde ju hela februari utan helg). Hittills har det inneburit öl på sunkhak och krachning av fina vänners middag igår, dush och piff idag för att snart åka på middag. Inte nog med det, jag ska bli HÄMTAD. Med bil (!). Så jävla lyxigt. Har dock en smygande känsla av att arbetslösheten inte kan fortsätta i denna glammiga linje. (ELLER?!)
Nu ska jag snyggsurfa ett tag till. Sen fortsätta mitt lyxliv.
Mvh
Hög_på_livet_88
Ps. Apan där bak heter Fredrik och är tillsammans med apan Lotta Chs favoritsaker.
Läs Jossans blogg!
Men hörrni! Min fina fina kompis Jossan har börjat blogga! Läs hennes blogg genast, och om ni, liksom jag, läser hela skiten i en veva kommer ni förstå varför det här inlägget har en bild på körvel.
Och en till sak! Om ni, liksom jag läser hela skiten i en veva (det var så kul att skriva) kommer ni se ett 15 årigt jag iklädd mammelucker. Bara det är ju skäl nog att läsa vartenda ord.
Tänk på dem som inte har något väder alls!
Alltså. Kan vi sluta reproducera vädernormen? Jag är så jävla trött på allt tjat om fult väder hit och skitväder dit. Det är väder. Punkt.
Det är klart att jag, liksom de flesta andra föredrar blå himmel, ingen vind, sol. Men jag orkar inte vakna och bli deppig av att det är grått väder. Det är bara vädret, för i helvete! Ingen dog.
Så. Nästa gång någon klagar över dåligt väder ska jag skratta, för det är ändå så jävla härligt när det är ens största bekymmer.
Om växter, och kärleken till dem.
Jag är så sugen på nya krukväxter hemma! I nuläget har jag två svärmorstunga som jag tycker är riktigt fula, en paraplyaralia som jag gillar om den väl kom igång (men jag har hopp, i vår kommer den växa, det har jag på känn). Dessutom tre uppstammade hibiskus som jag haft sen de var skott, men som jag nu har bestämt mig för att bara satsa på en. (De är ganska fula, och har inte blivit mer än ca 50 cm på tre eller fyra år, så en ska få superkärlek och de andra ska få vandra vidare).
Jag kan inte jättemycket om växter, men efter att ha spenderat några timmar med att bildgoogla känner jag att ctronträd, olivträd, fikon, sicksackbuske, myrten, fjädersparris, ginko, hybridalm, jakaranda, japanskt pepparträd och thunbergaralia faller mig i smaken. Kolla bara!
Du får jättegärna skriva din favoritväxt, eller tips eller hej bara, hej räcker.
Förresten, snart börjar odlarsäsongen, då kan vi prata om fröer som trycks ner i jorden och förtjusningen över ett första bladpar. Men tills dess tänker jag fokusera på sicksackbuske och citronträd (would you like some lemon in that gin and tonic of yours?).
Förresten igen! Balkongsäsongen, sen ska vi prata om den. Själv tänkte jag fylla min med mynta och timjan.
Januarifeeling
Stockholm
Idag går flyttlasset tillbaka till mina drömmars stad. Med mig från Uppsala får jag mina drömmars karl.
Flyttnerverna, eller ska vi säga flyttnervsammanbrottet.
Alla dessa missförstånd och telefonkontakter och smskontakter och människor som inte går och få tag på och mail och viktiga papper och jag vet inte vad gör en vimsig kontrollgalning som mig GALEN.
Mantra: åtta dagar till tillträde, åtta dagar till tillträde, åtta dagar till tillträde.
Istället för att sova tänker jag på det här
I snart ett halvår har jag till och från haft jättesvårt att sova. Antar att det har men min kommande flytt och byte av jobb att göra. Förändring.
istället för att sova tänker jag på:
-Vad vi skulle heta i efternamn, om jag någon gång gifter mig med Gingerboi.
-Om inte ett tv-skåp är en jävligt bra idé.
-Att jag vill köpa en hund (OBS. Familjen! Ska inte)
-Hur man enklast byter band i ett par byxor.
-Leila Lindholm.
-Nästa helgs Gotlandstripp, och eventuellt naturreligiösa känslor jag kommer ha på den vackra, vackra ön.
-Hur länge sprayfärgstrenden kommer hålla i sig, och på hur hooked jag kommer bli om jag provar.
-Att jag vill ha en iPad och ett par duntossor.
Tack och godnatt!
MIN KOMPIS SKA FÅ BARN!
På det reagerar jag helt naturligt. Tradera. Dels för att jag själv skulle vilja ha begagnade kläder till min bebis, och delt för att det nog är något speciellt med att räcka över en sprängfylld ikea kasse med mönsterbononza.
Mvh.
Sansad, jättesansad.
ps. Jag menar come on! Små byxor med en komplett bondgård på. Jag dör.
Lösningen på en svår ekvation
Att vara snål + blomsterälskande låter som en omöjlig ekvation, men jag har lösningen! Nejlikor. Mina 39 kronors nejlikor från coop har nu stått i en och en halv vecka och alla knoppar har inte ens slagit ut än. Hängiga tulpaner som kallar sig krispiga, släng er i väggen!
Vad törs vi tro, om sisådär två månader?
Idag när jag gick hem från jobbet kände jag den för första gången. Den där känslan av att det faktiskt, trots allt, kommer att bli vår någon gång. Bara den påminnelsen gjorde mig så glad att jag tog en omväg hem. Denna blytunga trötthet har ett slut! Hurra!
Om jag är röd under näsan?
Alltså det här med att jag kände desperation när jag trodde att snytisarna var slut när jag stod och grävde i skafferiet, för att sedan (obs. högt) säga "jodå" när jag slöt näven kring det näst sista paketet. Jag har alltså snutit upp 8 paket (alltså 80 näsdukar) sen i lördags. Härligt hörrni, härligt!
(Roligt 1: Desperationen. Roligt 2: Jodå. Roligt 3: 80 näsdukar)
