Om jag var lagd lite mer åt kitch, och min sambo var lagd lite mindre åt "neutrala mjuka toner" hade jag tapetserat mitt hem i tapeter från Intrade. 

 

 

 

Sen slösurfar man. Och blir pang bom blixtförälskad i tillexempel en liten, liten dödskalle i keramik eller en alldeles fantastiskt skrikande blomkruka som kostar mer än märkesjeans (eller? Jag köper aldrig märkesjeans. Köper aldrig jeans över huvud taget). 

 

Jag menar, titta bara!

 

Titta vad du nu ställt till med Mateus!

 

 

 

Alltså nya lägenheten! Var ska jag börja? Jo jag börjar när jag klev in där, efter en dag som platsat in på top tre stressiga dagar i mitt liv. 

 

Jag kliver in, tycker det är fult och det luktar gubbe. Blir darrig på läppen. Tänker att jag ska packa upp lite grejer i köket så jag kan göra kaffe. När jag packar upp känns det som att jag flyttar in, utan att fixa något. Så jag börjar gråta. (Tror iofs bara att det var lite spänningar som släppte).

 

Idag går flyttlasset tillbaka till mina drömmars stad. Med mig från Uppsala får jag mina drömmars karl. 

 

 

Jag hittade detta inlägg i mitt utkast, ett inlägg om mina intressen. Jag gillar tanken på att säta fingret på vad man själv gillar. Dels för de där lustlösa dagarna, dels för att jag tror att det är självutvecklande. Det är också något tillfredställande med att ha haft detta inlägg att fila på, för jag kommer på fler och fler intressen. (Idén kommer ursprungligen från Ulrika).

 

Estetik, ja detta får bli en ganska bred rubrik. Här ryms ett inredningsintresse, ett hemslöjdsintresse, ett renoveringsintresse blandat med ett uppskattande öga för vackra saker och fotografi (dock tilltalas jag tusen gånger mer av grova mobilbilder än överexponerade porträtt med systemkamera).

 

Mat, både matlagning, att äta god mat och att prova nya rätter/ingredienser/smaker. Jag älskar att bjuda hem vänner och familj på middag och tänka ut någonting gott som passar ihop. Det bor nog en feeder i mig, och jag ångrar bittert att jag hånat både min mormor och min mamma för att de gött personerna i deras närhet. 

 

Odling, sen jag flyttade till lägenhet med balkong så har mitt intresse för odling ökat, jag odlar både fröer och sticklingar, inomhus och utomhus. 

 

Feminism, det engagerar mig. När jag träffade Nina för hundra år sen frågade hon mig varför jag var feminist. Jag kunde inte svara, sa något i stil med att det är jag, sån jag är. Sen hörde jag svaret från Jonas Gardell, för att alternativet är att vara en idiot. 

 

Färger också! Alltså jag har en mapp på datorn som heter Färgkombinationer. Jag älskar när det skär sig lite, orange och cerise (som i min header) eller ärtgrönt och turkost, eller snorgult mot dimblått. Sen behöver inte färgen sitta på mer än min näthinna för att jag ska få feeling.

 

Natur, jag gillar att vara i naturen. Det tog mig många år att komma hit. Först satt minnena av en gympa-majje som vi med all rätt kallade Hitler kvar för starkt. Sen har jag ju lite ångest som tyvärr har kopplats till djur (inte alla djur, men kryp, sälar och björnar). Men som sagt, nu är det någotlunda vatten under broarna och jag gillar naturen. Ge mig ett hav, en skog eller ett rapsfält. Jag andas i själen! (och ps. jag älskar David Attenborough)

 

Loppis, jag gillar gamla saker. Dels för att det fanns saker förut som liksom inte finns så mycket nu, köttkvarnar, tamburmajorer och små grisar att lägga smörkniven på (på riktigt, jag har en sån). Det är fint för miljön, och för själen. Och icke att förglömma, känslan av skattjakt.

 

 

 

Jag tycker Happylights är så fina. Jag har en liknande slinga som jag fick av min morbror och moster som varit i Thailand, men den fick jag till jul, i julens färger. Rött och grönt. Så den sitter inte uppe alltför ofta.

 

Jag var inne på deras sida, och om jag skulle göra en slinga hade jag valt de här färgerna:

 

Ända sedan jag i somras lyssnade på Liv Strömquists snart nobelprisade sommarprat har jag tänkt väldigt mycket på menscykeln. Jag tror att jag försöker tänka alla tankar som jag under min tolv år som menstruerande människa försökt att undvika har undvikit. 

 

Jag kände på riktigt mensskam ända tills i somras. Fram till en ålder av 24 år. Hatade att köpa tamponger, hatade ordet mens. Detta pågick alltså under flera år paralellt med att jag annars är smart. Och feminist. Fy fan.

 

Alltså grejen är den att jag hatar att ha mens. Det sticker jag inte under stol med. Jag hatar det. Det gör ont, jag har PMS i tre veckor (Dvs. större delen av mitt liv), jag gillar inte blod. Detta bemöter jag på två sätt:

1. Frossa i allt som är gott. Inte bara en liten dajm, utan dubbel portion mat (menshunger, är det ett ord? Det borde vara. Det är för mig), godis, snacks och ja, allt jag får in i truten.
2. Attitydförändring. Fine, Sofia, fine. Du tycker att det här är äckligt, ett sår på knät är också äckligt, men inte fan skäms jag för ett skrapat knä. 

 

Jag tänker på kaklet minst tio tusen gånger per dag. Minst. Och till det där kaklet, över köksbordet tänker jag mig såhär.