Dag 4 av 50. Den dagen jag ska berätta om nu är första gången jag pratade med min sambo, Ch. Jag tycker att det är så kul att folk slänger ur sig "man får bara en chans att göra ett första intryck", ehh, inte i min värld! 

 

 

Den här dagen så hade jag skrivit en 15 hp salstenta i statskunskap, och en i klassen skulle ha tentafest. Vi var en liten grupp på tolv personer som inte läst tillsammans särskillt länge, så det blev mer av ett mingel än en fest.

 

Hursomhelst så var stämningen på festen ganska stel, folk stog mest och sög på sina öl och snackade om tentan. Jag kände för att mingla runt och satte mig i soffan, brevid den där rätt snygga och smarta killen med skägg. Jag frågade frågor och han svarade med enstaka ord.

 

Jag: Hur länge har du bott i Uppsala?

Han: Ett ord.

Jag: Var bodde du innan?

Han: Ett ord.

Jag: Vad är ditt andra ämne? (alla var lärarstudenter)

Han: Ett ord.

Jag: Trivs du i Uppsala?

Han: Ett ord.

 

Efter några frågor kom jag inte på något mer att fråga och fick heller inga frågor tillbaka. Stämningen var minst sagt stel. Jag tog några jordnötter. Han tog några nötter. Han drack lite öl. Där såg jag vägen ut! Jag sög i mig det som var kvar av min öl, blev lite tårögd (som jag alltid blir om jag dricker mycket kolsyrat snabbt) och sa att jag nog behövde hämta en ny öl. 

 

När jag lämnade soffan och den snygga, smarta killen med skägg tänkte jag lite syrligt att "det var ju synd på så bra utseende".

 

Det här är alltså mitt första intryck av min sambo, den människa jag delar nästan allt med, den som jag utgör en enhet tillsammans med, den som jag helst reser med, den enda som får trösta mig när jag gråter. Så den som säger att det första intrycket är så jävla viktigt, den personen har fel.