Igår var jag och såg Coldplay på Stadion. Det var episkt. Inte bara för att jag är lite kär i Chris Martins röst, utan även för att det fanns konfetti, lysande armband, enorma ballonger som studsade runt i publiken, fyrverkerier och Rihanna på storskärm. 

 

 

Om jag nu inte vore arbetssökande och nästan helt pank så skulle jag nog dö ännu mer av bilden på den här koftan från Hunky dory. MUMS. 

 

 

Ända sedan Ida publicerade det där fantastiska origamiinlägget har jag lite nu och då vikt en origamifågel. Igår blev nu och då-vikandet till en mani, där jag och Frida fick minnen från fritids och började vika fåglar, askar, loppor, blommor. Då slog det mig att jag ville göra en egen origami-mobil. 

 

♥ Papper, gärna olika färg och storlek

♥ Tråd

 

Vik så många fåglar (eller andra saker) som du vill ha i din mobil, om du inte kan vika så kan jag glädja dig med att det kunde inte jag heller, jag lärde mig av den här övertydliga instruktionsvideon. 

 

Planera hur du vill att dina fåglar ska hänga, på en enkel rad eller lite mer asymmetrisk som min. Tänk på att försöka fördela tyngden av fåklarna så jämnt som möjligt om du gör en asymmetrisk mobil. Fundera också på vilka avstånd du ska ha mellan fåglarna. 

 

Sy ihop dina fåglar (eller vad du nu har skapat). Du kan antingen fästa genom att göra en stor (typ 4dubbel) knut på linan, eller försiktigt sy fast i fågeln. 

 

 

Jag har ett betongfat hemma som jag gjorde förra sommaren. Det är faktiskt riktigt snyggt och det var enkelt att göra. Ett rejält pyssel. Här kommer en liten anvisning till hur man kan göra ett betongfat. 

 

Blanda till betongen enligt anvisningarna på förpackningen, den måste ha en ganska fast konsistens då du inte ska gjuta i en form. 

 

Kasta fast betongen på den uppochnedvända brickan så att det täcker, om du bara häller på den kommer du att få fler luftbubblor i ditt fat, du kan också ta en stekspade och liksom pulsa på betongen så att luften sipprar ur.

 

Ta de små träbitarna och dra bort överflödig betong, försök att få så jämn yta som möjligt på betongen då detta kommer vara fatets undersida, man vill ju att det ska kunna stå utan att vicka. 

 

Låt fatet torka så länge som det står på anvisningarna på förpackningen. Vänd sedan på fatet och ta försiktigt bort brickan. När ditt fat är torrt kan du lacka det, måla det, slipa det. Själv lät jag mitt vara. 

 

 

 

 

Jag älskar brickor. Eller, jag älskar att fika, och fika bär man lättast med sig på en bricka. Och frukosten, den kan man också bära med sig på en bricka. När jag fyller år ska jag nog önska mig de här två. En stor rund och en liten fyrkantig.

 

 

Jag är alltid seg när det gäller att testa nya saker. Om någon säger ett band så tar det mig minst ett år innan jag ens lyssnar på dem. Samma sak med böcker, mat, internetsidor. Därför surfade jag runt på hemnet inspiration först nu. Såklart föll jag pladask, som jag visste att jag skulle. 

 

 

 

 

Låt mig presentera, världens enklaste och godaste kalla sås till fisk:

Blanda ca 3 dl creme fraiche med 1-2 tsk dijonsenap och 1-2 msk majonäs, smaka ev av med salt. 

 

 

 

 

 

När jag låg där tänkte jag på mig själv. Miljoner gånger har jag gråtit för att jag är så elak mot mig själv, förstör för mig själv, misstror mig själv, i vissa lägen är jag min egen mobbare, och jag är vidrig. Det är hemskt och så vill jag inte ha det. Så jag fokuserade på mina goda sidor, och ironiskt nog så anser jag att en av mina främsta egenskaper är att jag är snäll, jag är en klok, god vän med stor omtänksamhet. Alltså är det ganska ironiskt, för så elak som jag kan vara mot mig själv har jag aldrig varit mot någon annan.  Det här är ett mönster jag försöker bryta, jag vill vara snäll mot mig själv, för då blir jag en gladare, trevligare, intressantare, mer fokuserad människa. 

 

I och med detta bestämde jag mig för att starta en ny kategori på bloggen, självkänsla. Här tänkte jag samla tips och tankar kring hur man gör för att tycka mer om sig själv, bidra gärna och fuck jante. 

 

 

 

 

Ch har plockat hur mycket kantareller som helst, så av en del gjorde jag kantarellsoppa. Jag fräste ganska mycket kantareller med 3 charlottenlökar och 2 vitlöksklyftor i 1 msk olivolja och 2 msk smör. Sedan hällde jag på 1/2-1 dl vitt vin och 1 msk mjöl. När allt hade fräst ihop sig till en sörja hade jag på 1 liter vatten och 3 dl vispgrädde, 2 buljongtärningar, ganska mycket vitpeppar och några droppar tryffelolja. Sedan fick det puttra ca 20 minuter, och någonstans dör så mixade jag hela soppan slät. 

 

Vi åt soppan med smörstekta kantareller (more is more), färsk persilja och vitlöksbröd. De-fucking-licious! 

 

Höst innebär vad-fan-ska-jag-ha-på-mig- samt åh-vad-jag-vill-shoppa- känslor för min del, säkert för din del också. Det här skulle jag vilja ha på mig.

 

 

 

Jag har tappat min balans. Jag blir arg för lätt och får ångest för lätt. Så funkar det med mig, om min balans rubbas så blir det ungefär tusen gånger fel, en dålig dag blir en dålig vecka. 

 

Därför längtar jag tills helgen när jag ska åka till landet och fira min brors födelsedag. Jag funderar på att åka ut själv redan på torsdag och vara ifred ett litet tag, det brukar göra susen. 

 

 

 

 

 

Både i det fysiska livet och i bloggsfären viskas det om att sommaren är slut (följt av ett surr av skräckochfasa). Så fort någon nämner det så börjar folk hoppas och önska att det inte var det (som om människan någonsin lyckats styra vädret med tankekraft). Här tror jag grunde till de kommande vinterdepressionerna ligger. 

 

Om folk redan nu börjar skrämma upp varandra inför höstens fasor så kommer vi möta den nya årstiden med en negativ inställning. Vi tillåter oss själva och varandra inte ens att ge (härliga) hösten en chans att få vara härlig, utan har redan när den kommer i månader förfasat oss inför dess ankomst. 

 

Jag vet att jag blir oerhört påverkad av folks inställning till saker och ting. Jag har dessutom en benägenhet att bli deprimerad. Så snälla. Sluta gnäll. Annars kommer jag börja spy ur mig otrevligheter om hur svettig, ljus och insektsfylld sommaren är. 

 

Att via en bild porträttera sig själv tycker jag är svårt. Ofta när jag ser blider på mig själv tycker jag att det är svårt att identifiera mig med den. Jag kan ofta känna igen en viss känsla, eller state of mind. Men det är sällan jag köper hela bilden som mig. Eller snarare, det är sällan en bild täcker in hela mig. 

 

Därför blev jag så himla glad när jag hittade den här bilden på mig. För det här, mina vänner, det är verkligen jag. Håret uppsnurrat högt på huvudet. Oavsett humör, så är det här jag. 

 

 

Till och från så tänker jag på min köttkonsumtion. Jag tror att man måste hitta långsiktiga lösningar som känns bra. Å ena sidan: Jag lever bara en gång, jag vill inte missa god mat, och jag gillar kött. Å andra sidan: Jag kan inte stå raktyggad inför min köttkonsumtion. Lösningen som vi (jag och Ch) valt är att vi har blivit hemma-vegeterianer. Dvs. Vi har slutat köpa hem kött. Vi ska självklart äta upp det vi redan köpt (vet att det ligger en kycklingfilé eller två i frysen), men sen köper vi inget mer. Däremot kommer vi inte tacka nej om någon bjuder på kött (dessutom så är oftast "vardagsköttet" inte ens gott, typ köttfärssås, vegetarisk pastasås med zuccini, paprika och bönor är tusen gånger godare). 

 

Vi lämnade juni ute på landet, med en kopp kaffe och en hög tidningar. 

Jag var ute på landet några dagar, där åt jag sommarluncher och badade i isande kallt hav. Juli blev de många resornas månad, och jag vet inte hur många bilder jag har på vackert svenskt landskap genom buss/bil/båt/tåg-fönster. 

 

Efter landet så blev det annhalt hemma. Vår egen lägenhet som fick sig lite kärlek och rensning. Under hela juni så var jag inte hemma en enda gång. Jag sniffade mig hög på jasmin och rensade i bokhyllorna. Sedan så började regnet. och det slutade aldrig. Vi var hemma och tittade på serier, spelade tv-spel och åt frukost dygnet runt. 

 

Så en dag fick jag nog av regnet och lämnade Uppsala för en AW i Stockholm. Sen, hos mina föräldrar hittade jag mina gula byxor. Och så började jag pyssla, och köpte nya skor. 

 

Efter några dagar i stockholm åkte jag ut till skärgården (landet alltså) igen, vi tog en dag på Fejan och kollade på gamla kolera-sjukhus och åt nyröka räkor. Och jag hängde med min älskade Ch och vi firade att vi varit tillsammans i 2.5 år. Och så åt vi mat, semester med föräldrar innebär så mycket gott att man dör i gommen (och det där är min mormor som äter hamburgare). Och juste, herre gud! Vi fiskade och Ch fick en enorm gädda som (tack högre makter) slet sig. Regnmolnen var ofta med, så vi klädde på oss. Men så kom de där soliga dagarna och klockan stannar för det är så jävla vackert, det gör att man blir röd.

 

Mitt upp i allt blev det en kort vända till Stockholm för att fira en flickvänns födelsedag med både utgång och brunch med kubb dagen efter. Jag blev så kärleksfylld att jag dagen efter på tåget till Örebro höll på att börja gråta flera gånger. Människor är det som avgör. 

 

Tåg till Örebro alltså. På väg dit hade jag utsläppt hår (vilket jag aldrig har), det var snyggt men obekvämt, inte värt det. I Örebro fick vi träffa hundbebisen Totti, jag hade en dag på tu man hand med stan, vi badade och såg fina hus. Och Totti blev kär i mig, eller om det var tvärtom. 

 

Och ungefär där lämnade vi Juli. 

 

 

 

Imorse fick jag ett sms där det stod "Grattis på vänsterhäntas dag", för det kanske ni inte viste, men jag är vänsterhänt och det kanske ni inte viste (det gjorde inte jag), men det finns en dag för oss vänsterhänta. Så jag hälsar vidare till er andra, mer kreativa, begåvade, läckra vänsterhäntingar därute: GRATTIS!

 

 

Igår när jag sökte jobb träffade jag en VD som verkligen fick mig att känna mig liten. Liten, korkad och bara fel. Min första tanke när jag gick därifrån var "jaha, jag fattar att du kunde bli VD med tanke på hur vidrig du är, kärring." 

 

Jag älskar starka kvinnor, och blir alltid lite glad när jag ser kvinnor på chefsposter. Grejen är den att jag älskar starka människor oavsett kön. Men jag hatar människor (även här, oavsett kön) som beter sig som män. 

 

För det är skillnad på att vara man (att ha snopp och testiklar) och att bete sig som en man (vara egoistik, köra över andra, ta för mycket plats).

 

Mansrollen är boven i hela dramat (alltså verkligheten) och jag bryr mig inte om det är en man eller kvinna som beter sig manligt. Jag avskyr mansrollen och tror att ju fler människor som lever inom den, desto sämre blir jorden att leva på. 

 

Tack för mig. 

 

 

Jag söker jobb, under två dagar har jag delat ut tjugo kit, med ett litet brev och mitt CV. 

 

Hittills skulle jag vilja ge det här med arbetssökande högsta betyg! 19 möten med butikschefer eller liknande har varit jättetrevliga. Vi har skrattat, pratat och kommit bra överrens. Jag har kännt mig lite som en professionell minglare, dock med ett annat syfte. (Tyvärr så träffade jag en VD som hade precis så vassa armbågar och var precis så nedtryckande som man kan tro att en VD kan vara, men hon ska inte få mer utrymme nu). 

 

Nu väntar jag med spänning på fas 2 av arbetssökandet, nämligen att folk börjar höra av sig och inse att jag är precis vad de behöver, för det är jag. 

 

Min städmani sträckte sig hela vägen till bloggen. Låt mig presentera före och efter. 

 

Före, förra höstens färghangup, snorgrönt, med en header av kvadratiska bilder jag komponerade innan instagram (med andra ord, det var ett jävla slit). Fin, men jag ville ha nytt. 

 

 

Efter, en skrikig och informativ header är det som syns mest, sedan valde jag en beige färg på bakgrunden men fortfarande vitt på flödet. MEN! Hur gör jag för att få bra kvalité på headerbilden? Den är inte komprimerad i uppladdningen. 

 

 

Inspirationen till designen kommer från en bild som jag hade i en mapp som heter Fina färgkombinationer (japp, sådan ordning har jag på min dator). 

 

 

 

Det är något som händer så här års. Iförrgår när jag kom hem till Uppsala fann jag Ch i full färd att kasta ut alla sina kläder ur garderoben för att prova vartenda plagg och sortera: behåll, källaren, bortskänkes. Rensarjävulen hade tagit honom, och nu även mig. Jag tvättar, plockar ut ur skåp, plockar in i skåp, kastar, sorterar ställer iordning. Igår gick det så långt att jag rensade lådan med plastpåsar. Städmani helt enkelt.

 

 

 

 

  

 

 

Jo, nu ska jag säga er! Det här med att bo två är svårt! Det är inte det att vi bråkar om tvätten, går varandra på nerverna när vi är trötta eller ens ryker ihop i badrummet på mornarna. Nej.

 

Svårigheten är inredningen. Två människor har vanligtvis olika smak, detta kan ha lett till att dessa människor har olika bohag. Alltså är det nästintill omöjligt att få dessa bohag att samspela. 

 

Till exempel så har vi i vårt vardagsrum ljusgrå väggar och en sandbeige soffa. Dessa två plockar fram det sämsta hos varandra. Det ser ut som en sandhög på sydpolen. Den grå färgen ser blå ut och soffan ser ut som en nästintill brun hög. 

 

För tillfället försöker vi binda ihop detta med svart vitt och grått, yllefiltar, fårskinn, randigt och blommigt i ett kaos. Det går okej. Drömmbilden hittade jag när jag googlade, och jag blev inte förvånad när jag såg att den kom från min namne Sofia på Mokkasin.

 

 

När jag googlade vidare så dök den här härligheten upp, och vips kände jag att en beige soffa inte är så dumt ändå, jag får väl rita ett fab mönster på den!

 

Nu har jag min sista semesterhelg, vilket innebär musik, bästa vänner och öl i Stockholm, nämligen Stockholm music and arts. 

 

 

Igår gick startskottet för festivalen på Debaser Slussen, och vi var där och snackade lite skit, förväntningar, sommaren som gått och hösten som kommer. Då visade det sig att det inte bara är jag som är arbetssökande, utan även tre av mina bästa vänner. Det kändes lite som ett avsnitt ur sex and the city när vi alla satt där och kom på det, mitt ute i vimlet. 

 

Med vetskapen om att dessa tre, smarta, duktiga och proffsiga tjejer också sökte jobb så kändes hösten med ens mycket mindre skrämmande. Fan, det finns väl värre stolpskott än vi som lyckats få ett jobb? Jag börjar med andra ord känna den här augustipeppen som jag kännt varje augusti sen jag började 1an.