I påsk har jag ätit ca 2 kilo godis, i timmen. Jag har inte rört mig särskillt mycket. Druckit en del, ätit ännu mer. Och så har jag slöat, liksom klivit ur byxorna på plats när det är dags för bingen, diska sen, ja, ni vet. Därför känns det så jävla befriande och peppande att göra rätt för sig nu! Som igår när jag postade det där viktiga brevet. Eller idag när jag är på skolan långt innan jag måste, för att vara vass på seminariet.

.

Men det är inte nog, det värsta hände i den här konversationen i bilen i måndags:

Mamma: Men Maria (min syster) och Sofia, ska inte ni springa vårruset med mig?

Maria: Ja! Kul!

Ch: Ja! Kul! Det är klart du ska!

Pappa: Oj, oj, så kul!

(nu kommer det)

Jag: Ja, så kul! (?)

Ba! Varför sa jag så?! Jag tycker inte det är kul att springa, jag springer aldrig, jag hatar att svettas och får håll VARJE FUCKING DAG jag cyklar hem. Men nu ska jag tydligen springa något jävla lopp, "kul".

.

.

Mvh,

En tjej som gör rätt för sig och är hurtig och präktig.

.