Vilken jävla vecka.

 

I tisdags avslutades kursen som jag har älskat så. Och i torsdags fick jag veta att jag inte får vara kvar på jobbet. Toppa det med att jag idag skickade iväg Ch till Iran och ska vara solo en vecka.

 

Men jag orkar inte deppa. Jag säger som Lisa, When life gives you lemons, make it work. 

 

För om sanningen ska fram så var jag förjävla trött på jobbet med de dåliga villkoren. Trött på att jobba för mycket och vara underbetald. Det var dags att byta, och även om det var på ett fult sätt, så var det den spark i baken jag behövde.

 

Jag kör på strategin bomull kring själen, så: Ikväll, tjejerna på middag. Imorgon, sista jobbpasset och sen söndagsmiddag hos mamma och pappa. Måndag, heldag med Frida, vi köper kanske lera och skulpterar, hela jävla dan. Torsdag, hem till en vän på takeaway-middag. Fredag, åker till Barcelona. 

 

Sen, när jag kommer hem från barcelona, två veckor fram i tiden. Då kommer saker och ting kännas mer självklart. Och så kanske, kanske jag har fått ett svar på Konstfack så jag vet på vilket ben jag ska stå.