Carpe diem

Livet alltså. Januari och februari har haft en hinna av kletig ångest. Jag och prestation är något som Freud gärna kunde få sätta tännderna i. Jag iscensatte det hela i snapchat;
 
 
Men så igår! Jag skickade in antagningsproverna, och det är som att jag inte kan greppa min egen frihet, ryggsäck bytt till vingar. Som att jag hela tiden är på väg att skynda mig lite, och precis när jag reser mig så inser jag att saker är tillbaka i sin ordning nu. Så igår bjöd vi in grannarna på pizza (som vi lagade i <3köket<3, och sedan diskade undan i <3diskmaskinen<3), och idag äts tårtresterna i soffan (jag ger er bilden: jag, smutsigt hår på ända, glasögon, grå mjukisar, t-chirt och munkjacka, ler löjligt över att brunt är fint och mular tårta, chips, kaffe och apelsin).
 
Livet, vilken jävla resa. Carpe diem.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0