Hej hopp bloggen!
När jag blev gravid letade jag febrilt information om graviditetsillamående, och övrigt mående. Det jag hittade om illamående var typ "vissa mår lite illa, det går över". Men för mig gick det inte över. Därför lovade jag mig själv att publicera min graviditetsdagbok, så att jag kanske kanske kanske kan erbjuda ett annat perspektiv till någon annan som mår lika pissigt som jag gjorde. Håll tillgodo!

Vaknade tio över fyra av ont i magen occ ryggen. Gick upp och kissade och kunde inte somna om, trots oboy. Nu äter jag rostmackor, dricker te och juice och kollar lite tv.
Vet att jag kan vila sen på dagen så känner mig inte så stressad över att jag sovit lite.
Idag går graviditeten in i v. 40, jag tror ägget kommer över tiden. Men det är ändå snart!

Idag hände det för första gången! Jag blev erbjuden en sittplats i kollektivtrafiken. Blev på riktigt tårögd!

Detta har varit lite av ett orosmoment för mig, för med illamående och svimningar så behöver jag verkligen sitta. Men vet inte hur jag ska be om det. Tycker det är en självklarhet att erbjuda sin plats.

Dock kanske man hade önskat att det skett tidigare än mitten av v. 35, men ändå!

Alltså fy fan. Vill bara gråta. Natten inatt har nog varit ännu vidrigare än gårdagen.

22-02, försöker sova utan resultat. Spya rinner upp i munnen, ont i kroppen, kallsvettas osv. Provar att äta, provar att duscha skållhett. Sen somnar jag.

04, vaknar

04.30, vaknar igen. Somnar sen om

06.20-07, uppe, äter frukost, mår jätteilla. Går och lägger mig igen.

09, vaknar men somnar om efter kanske 30 min.

11, vaknar, mår illa och är ledsen.

Förstår att det här inte är särskilt intressant läsning, men 1. Skiter i det, måste ventilera och 2. Haha har väl ändå inga *följare*.

Fy fan, är så jävla trött på att må dåligt. Graviditet kan vara mer än ett välsignat tillstånd.
Jag är i v. 34 och kräks fortfarande.
Min natt:
Gick och la mig vid 22, supertrött.
22-2någongång: det rinner upp kräks i munnen stup i kvarten, mår illa, kallsvettas. Går upp och kissar 3 ggr och går upp och äter en gång.
2någonting-strax innan 6: sover.
6-8: samma som 22-2.
8-10: sover med mardrömmar och ont i ungefär hela kroppen pga legat för länge.

Är så in i helvete taggad på att den där lilla bebisen ska komma ut nu!

Vi har aldrig haft en kaffebryggare, utan bara druckit snabbkaffe. Förrän nu!
Ch beställde hem en bryggare, och efter att ha provat olika kombinationer med kaffemängd och inställningar i helgen säger jag er nu: Fy i helvete va gott kaffe den där lilla maskinen brygger!

Den här veckan har det varit jobbstart för både mig och Ch. Jag blev sjukskriven mina två sista veckor, för att sedan treata myself med mitt livs längsta semester (sen sommarlov), 5 veckor. Så 7 jobbfria veckor totalt.
Nu jobbar jag 50% med mål att göra det sålänge jag pallar, så väntan på ägget inte blir så jävla lång. Är i v. 33 nu.
Anyway, en av fördelarna med att jobba är att man får helg, och en fördel med helg (särskilt som nykter, hehe) är helgmorgon!
Fy fan va fint det är att få snoosa lite medan Ch fixar i köket, sen ropar han när det verkligen är dags att kila upp. Och då kunna dricka lite oboy, kanske kaffe och saft (ja, törstig och illamående är lika med många drickor), och sedan ta en rostmacka. Ha på Nyhetsmorgon eller kanske lyssna lite på musik. Kika på mobilen och fuska i DNs korsord.
Ni hör ju vilket jävla mys!

PS. Jag är medveten att jag om ett par månader med skrikande bebis på armen och sömnlös kommer vilka skjuta mig för detta inlägg. Men! Carpe diem, än är ungen på insidan!

PS2. Ang. bilden. Jag har förflyttat mig till soffan pga ont i ryggen, och Chs mamma ringde. Men DÄR utspelade sig frukostmyset nyss.

Jag har börjat känna ett sug efter att blogga igen. Under ganska lång tid har Instagram fyllt den funktionen, men nu är jag sugen på mer text igen. Så jag provar.
Steg 1 är att bli vän med blogg.se-appen, i skrivande stund är jag lite förbannad pga inte helt logisk ärligt talat?
Jag tror att den största anledningen till bloggsuget är att jag är på smällen. V. 30 just nu och så mycket tankar som snurrar. Nu senast tänker jag mycket på förlossningen, jag är peppad och livrädd. Peppad pga så överjordiskt coolt hur barn blir till. Livrädd för jag vet att jag kommer tro att jag ska dö, och vill inte trilla ner i den totala ångesten. Jag och Ch läser på på varsitt håll och ska ha ett litet seminarium sen. Känns viktigt för mig att ventilera tankar kring detta med honom, så vi är så synkade som möjligt.
Well, märker att jag bara skriver och skriver utan uppehåll (och kanske utan röd tråd, har inte läst igenom vad jag skrivit). Sätter punkt här för nu, så får vi se när jag bloggar nästa gång!