e k s t r o m s o f i a . b l o g g . s e -

Jag lägger korten på bordet.

Tidigare idag när jag sa att jag håller på att sätta ut mina antidepressiva kom jag på att jag inte skrivit rakt ut om det här förut. Det har varit ett medvetet val. Dock känner jag att jag och bloggen mognat in i varandra och jag har en tydligare bild av vad min blogg är.

vi har också (som du såg) fått snö idag. trodde inte att jag ville ha den, men det ville jag, tydligen! och bilderna, jo jag gillar dem, kanske min nya redigeringsstil? jag maxade mättnaden 150%, är trött på grått nu, eller idag.

nej alltså jag har inte skrivit om min depression särskilt mycket i bloggen, det blir lätt så himla hetsigt då, folk har alltid mått sämre och vet bättre och så vidare. Men det som är är att jag har haft depressionsproblem och relativt svår ångest sen jag var 13, så terapi, medicin och sjukskrivningar i vändor är vad som gäller. Jag vill inte ge det för mycket energi och har efter 10 år insett att det är helt enkelt så livet är för mig, och så fort man

Först och främst vill jag förklara varför jag inte skrivit om min depression tidigare. Det är helt enkelt för att jag under de åren jag upplevt (och levt med) psykisk ohälsa mött en slags "jag har haft värre"-attityd, eller åtminstone "jag har också". Depression är nästintill en folksjukdom och folk prackar på varandra sina erfarenheter som de rätta.

Nu känner jag som sagt att jag är redo att förklara hur läget är för mig. Detta hade jag inte gjort om jag inte känt mig redo. Jag tycker också att det är viktigt att sprida kunskapen, och slå hål på myten om att en glad person inte kan vara deprimerad.

So what's the deal? Jag har sedan jag var 13 år till och från haft depressiva episoder (eller depressioner om man så vill) med svår ångestproblematik. Detta förnekade jag tills jag var 17 och har sedan dess fått regelbunden behandling (med undantag av året då jag var 20) i form av medicin (antidepressiv, ångestdämpande, lugnande och sömnmedicin) och terapi på regelbundna tider.

Förra hösten mådde jag det sämsta jag mått under en längre period och var sjukskriven i fem månader. Det vill jag inte skriva om än, kanske senare.

Jag tänker ganska mycket på mina psykiska problem. De påverkar mig i mina beslut och har absolut varit med i formandet av min personlighet. Jag har aldrig varit utomlands några längre episoder då jag inte velat sätta mitt välmående på spel. Jag reglerar min arbetsbörda för att inte gå in i väggen. Jag har lärt mig acceptera att vissa dagar är skit, det betyder inte att jag är skit.

Just den biten är viktig för mig (och för folk i min omgivning) att komma ihåg, vissa episoder är skit, men de går över. Det kan vara en dag, en vecka eller ett halvår. På samma sätt är vissa episoder jättebra. Jag har varit ångestfri i ett år som mest, men ibland kommer de dåliga episoderna. Då är det lätt att skylla på sig själv och överanalysera läget, "vad har jag gjort för att må såhär?". För att inte bli nedbruten har jag helt enkelt valt att se det som en sjukdom.

Min personlighet är glad, lugn, tankspridd, sprallig, social, lekfull och omtänksam. Detta står helt klart i kontrast till att vara deprimerad. Därmed väljer jag att se psykisk ohälsa som en ärvd (biologisk) sårbarhet som gör att jag måste vara rädd om mig själv i perioder. Inte att jag är en sorgsen person.

2012-01-22 @ 16:10:39 Depression Permalink

Kommentarer

Postat av: Christina

Tack så mycket! Värmer i hjärtat att du tycker bloggen är bra! :)

Studierna går bra än så länge!

Kan tänka mig att det är till stor fördel för de flesta barn med problem (och även de utan) med hund i skolan vid olika tillfällen. Hundar brukar ju vara bra på att motivera och få folk att engagera sig!

Jag är djursjukvårdare i botten men nu jobbar jag som personlig assistent. Är super när man har hundarna att jobba natt! Jobbar väldigt långa pass men i gengäld är jag ledig mycket :)

Fin blogg du har du också! Kram!

2012-01-22 @ 17:00:52
URL: http://christinarooth.blogg.se/

Postat av: Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan

Tack för att du berättar. Tycker du är modig och tror det är av stort värde att berätta om jobbiga saker som för vissa är tabu, som psykisk sjukdom fortfarande är.

Men det är ledsamt också att få en inblick i hur många stunder i ditt liv du måste mått dåligt.

Hoppas innerligt att dessa stunder minimeras.

Tycker du gör helt rätt i att skriva om detta och hoppas att du fortsätter med det. Så länge det känns bra för din skull förstås.

2012-01-22 @ 18:24:19
URL: http://ninaruthstrom.se

Postat av: creando

Naket, äkta, varmt och viktigt! Tack för att du så klokt delar med dig. Är helt säker på att dina ord är värdefulla för många :)

Kramar Kicki

2012-01-22 @ 18:28:22
URL: http://creando-kicki.blogspot.com

Postat av: Fröken Bella

Kram på dig och tack för ditt inlägg. Hoppas att det inte var alldeles för jobbigt att dela med sig.

P.S. Du är inte ensam! D.S.

2012-01-22 @ 21:07:04
URL: http://frokenbella.se

Postat av: Ida & Nike

Ärligt och fantastiskt att få läsa när du skriver så väl om ämnet. Jag har varit där och har också en historia som jag vill dela med andra som är där. Men jag skulle nog aldrig våga. Fan att man är så feg :)

Kram

Ida & Nike

2012-01-22 @ 21:21:14
URL: http://gingerbreadhouse.blogg.se/

Postat av: Jossan

Detta var precis en sån sak som jag behövde läsa idag. Tack.

2012-01-23 @ 15:21:54

Postat av: Lina

Jag hissar flaggan för dig,min glasälskande bloggkvinna:)

Ibland är det så skönt att bara "visa handen som man spelar med"och man önskar man kunde få bortbortbort med skam för mindre bra perioder,vare sig det är depressioner,ångest och oro, psykiska sjukdomar,diagnoser eller bara lite allmänt gnag i skallebanken.

kram från mig

2012-01-25 @ 23:31:25
URL: http://piratdrottningen.blogg.se/

Postat av: Julia

Tack för att du delade detta med oss fans. Det är viktigt att våga. Med inspiration från dig kanske jag också vågar i framtiden. Du är inte ensam om att drabbas av depressioner men din upplevelse är din och bara din! tack igen!

2012-02-05 @ 18:56:41
URL: http://aliaslillamy.blogg.se/

Trackback