YES I CAN!

.
Idag gjorde jag det, jag sprang Vårruset! Mitt livs första lopp. Jag som aldrig sprang, hatade att svettas och tyckte träning var töntigt (töntig inställning, jag vet) är nu frälst, hade lätt velat ta ett varv till när jag var klar. Så hur blev tiden? 5 km tog mig 41 minuter, BAM!
.
Snabbaste syrran och jag, FL (Före Lopp).

Total PEPP!

Några tankar om träning

.
Jag tränar inte. Jag har hela min tonår intalat mig själv att jag inte tränar, att det inte är jag. Det är liksom tryggast så. Jag har haft en föreställning av att träning alltid ska bedömas, och är det något jag är känslig för så är det kritik. På senare år så har jag insett att om jag får träna på mitt sätt, vänligt och peppande, då älskar jag att träna. Framförallt så får min kropp ett större syfte än att vara vacker. Dessutom så spelar det ingen roll om jag inte uppfyller kraven för en snygg kropp, jag vet att den fungerar och det är större. För när den används så blir dess funktion tydligare. Om jag får välja en komplimang så väljer jag stark framför snygg, alla dagar i veckan.
.
.
Jag är för övrigt nyss inokommen efter en 15 minuters löprunda, utan musik, bara kroppen som bestämmer takten. Och aj, så vackert det är ute. De här bilderna är från maj förra året, men stället, vädret och feelingen är densamma.
.

Löpningen då?

.
Jag känner att jag vill skriva några ord om hur det går med löpträningen. På Fårö har mitt schema varit: 8.30, cykla en halvmil till mitt analysområde, gå i terräng där till 16 då vi cyklade en halvmil hem igen. Sedan plugga till 21.30. Så jag har inte haft tid att springa där, eller jo, en gång. På morgonen. Jag ville kräkas och dö. Typ så.
.
Men mentalt så känns det här med löpning inte lika avlägset. Kanske var det då Frida (världens mest positiva tjej som jag är kompis med och som ska bli idrottslärare) sa att jag hade löparkropp. Jag menar, om ett proffs säger att jag har det, då måste det ju vara naturligt. Eller?
Nu ska jag iallafall ut och springa direkt när jag har startat min tvätt. Återkommer om hur överjävligt det var.

Edit: Det var jobbigt, men ingen blodsmak. FRAMSTEG.

Löprunda 1.

.
Träningen inför vårruset har börjat! Jag var just ute och sprang min första runda. (Observera det ironiska i detta, jag springer nämligen inte. Inte ens om jag håller på att missa bussen. Eller ens flyget).
.
När jag var ute och sprang (lufsade runt som en svettig grottmänniska) tänkte jag att någon annan kanske också vill springa vårruset? Det hålls i 16 städer, är 5 km långt och äger rum slutet av maj, kolla upp det! Jag skulle tycka det var kul med en virtuell träningskompis (eller flera) och tänkte, liksom min mamma, pappa, syster och sambo att det ju vore kul. Så, vill du vara med? En liten morot är den där frukostpåsen man får om man är 6 personer, den har jag siktet inställt på.
.
Nu lite siffror om min lilla runda: Jag sprang 3.70 kilometer på 26 minuter och 52 sekunder, genomsnittstakten var 7.16  minuter per km (alla coola siffror är från runkeeper). Efteråt skulle jag göra plankan, men var så trött att jag föll ihop. Efter två (TVÅ) sekunder. Så då gjorde jag lite situps och andra övningar som man minns sen nazi-gympan på högstadiet. Sen stretchade jag. Allt som allt tog det 38 minuter, det har jag fan tid med. Åter till mina resultat, 7.16 min/km, INTE ILLA VA?!
.
Mulet och regnigt, men det var nog bara tur, annars hade jag nog svimmat av värmeslag.
.

RSS 2.0