Graviditeten

Hej hopp bloggen!
När jag blev gravid letade jag febrilt information om graviditetsillamående, och övrigt mående. Det jag hittade om illamående var typ "vissa mår lite illa, det går över". Men för mig gick det inte över. Därför lovade jag mig själv att publicera min graviditetsdagbok, så att jag kanske kanske kanske kan erbjuda ett annat perspektiv till någon annan som mår lika pissigt som jag gjorde. Håll tillgodo!


Dagbok, 29e september 2016

Vaknade tio över fyra av ont i magen occ ryggen. Gick upp och kissade och kunde inte somna om, trots oboy. Nu äter jag rostmackor, dricker te och juice och kollar lite tv.
Vet att jag kan vila sen på dagen så känner mig inte så stressad över att jag sovit lite.
Idag går graviditeten in i v. 40, jag tror ägget kommer över tiden. Men det är ändå snart!


Vill du sitta?

Idag hände det för första gången! Jag blev erbjuden en sittplats i kollektivtrafiken. Blev på riktigt tårögd!

Detta har varit lite av ett orosmoment för mig, för med illamående och svimningar så behöver jag verkligen sitta. Men vet inte hur jag ska be om det. Tycker det är en självklarhet att erbjuda sin plats.

Dock kanske man hade önskat att det skett tidigare än mitten av v. 35, men ändå!


Klagobloggen

Alltså fy fan. Vill bara gråta. Natten inatt har nog varit ännu vidrigare än gårdagen.

22-02, försöker sova utan resultat. Spya rinner upp i munnen, ont i kroppen, kallsvettas osv. Provar att äta, provar att duscha skållhett. Sen somnar jag.

04, vaknar

04.30, vaknar igen. Somnar sen om

06.20-07, uppe, äter frukost, mår jätteilla. Går och lägger mig igen.

09, vaknar men somnar om efter kanske 30 min.

11, vaknar, mår illa och är ledsen.

Förstår att det här inte är särskilt intressant läsning, men 1. Skiter i det, måste ventilera och 2. Haha har väl ändå inga *följare*.


Natten

Fy fan, är så jävla trött på att må dåligt. Graviditet kan vara mer än ett välsignat tillstånd.
Jag är i v. 34 och kräks fortfarande.
Min natt:
Gick och la mig vid 22, supertrött.
22-2någongång: det rinner upp kräks i munnen stup i kvarten, mår illa, kallsvettas. Går upp och kissar 3 ggr och går upp och äter en gång.
2någonting-strax innan 6: sover.
6-8: samma som 22-2.
8-10: sover med mardrömmar och ont i ungefär hela kroppen pga legat för länge.

Är så in i helvete taggad på att den där lilla bebisen ska komma ut nu!


Vardagen är räddad!

Vi har aldrig haft en kaffebryggare, utan bara druckit snabbkaffe. Förrän nu!
Ch beställde hem en bryggare, och efter att ha provat olika kombinationer med kaffemängd och inställningar i helgen säger jag er nu: Fy i helvete va gott kaffe den där lilla maskinen brygger!


Helgmorgon, mitt bästa

Den här veckan har det varit jobbstart för både mig och Ch. Jag blev sjukskriven mina två sista veckor, för att sedan treata myself med mitt livs längsta semester (sen sommarlov), 5 veckor. Så 7 jobbfria veckor totalt.
Nu jobbar jag 50% med mål att göra det sålänge jag pallar, så väntan på ägget inte blir så jävla lång. Är i v. 33 nu.
Anyway, en av fördelarna med att jobba är att man får helg, och en fördel med helg (särskilt som nykter, hehe) är helgmorgon!
Fy fan va fint det är att få snoosa lite medan Ch fixar i köket, sen ropar han när det verkligen är dags att kila upp. Och då kunna dricka lite oboy, kanske kaffe och saft (ja, törstig och illamående är lika med många drickor), och sedan ta en rostmacka. Ha på Nyhetsmorgon eller kanske lyssna lite på musik. Kika på mobilen och fuska i DNs korsord.
Ni hör ju vilket jävla mys!

PS. Jag är medveten att jag om ett par månader med skrikande bebis på armen och sömnlös kommer vilka skjuta mig för detta inlägg. Men! Carpe diem, än är ungen på insidan!

PS2. Ang. bilden. Jag har förflyttat mig till soffan pga ont i ryggen, och Chs mamma ringde. Men DÄR utspelade sig frukostmyset nyss.


Skrämma liv i den jäveln?

Jag har börjat känna ett sug efter att blogga igen. Under ganska lång tid har Instagram fyllt den funktionen, men nu är jag sugen på mer text igen. Så jag provar.
Steg 1 är att bli vän med blogg.se-appen, i skrivande stund är jag lite förbannad pga inte helt logisk ärligt talat?
Jag tror att den största anledningen till bloggsuget är att jag är på smällen. V. 30 just nu och så mycket tankar som snurrar. Nu senast tänker jag mycket på förlossningen, jag är peppad och livrädd. Peppad pga så överjordiskt coolt hur barn blir till. Livrädd för jag vet att jag kommer tro att jag ska dö, och vill inte trilla ner i den totala ångesten. Jag och Ch läser på på varsitt håll och ska ha ett litet seminarium sen. Känns viktigt för mig att ventilera tankar kring detta med honom, så vi är så synkade som möjligt.
Well, märker att jag bara skriver och skriver utan uppehåll (och kanske utan röd tråd, har inte läst igenom vad jag skrivit). Sätter punkt här för nu, så får vi se när jag bloggar nästa gång!


Snappen o livet

Jag har börjat gilla snapchat. Två starka snappar från senaste tiden:


Nej men ärligt. Har haft pms i tre veckor, livet leker inte så möcke. (Tre veckor, är det pms eller personlighet?)

Carpe diem

Livet alltså. Januari och februari har haft en hinna av kletig ångest. Jag och prestation är något som Freud gärna kunde få sätta tännderna i. Jag iscensatte det hela i snapchat;
 
 
Men så igår! Jag skickade in antagningsproverna, och det är som att jag inte kan greppa min egen frihet, ryggsäck bytt till vingar. Som att jag hela tiden är på väg att skynda mig lite, och precis när jag reser mig så inser jag att saker är tillbaka i sin ordning nu. Så igår bjöd vi in grannarna på pizza (som vi lagade i <3köket<3, och sedan diskade undan i <3diskmaskinen<3), och idag äts tårtresterna i soffan (jag ger er bilden: jag, smutsigt hår på ända, glasögon, grå mjukisar, t-chirt och munkjacka, ler löjligt över att brunt är fint och mular tårta, chips, kaffe och apelsin).
 
Livet, vilken jävla resa. Carpe diem.
 
 

Vän av ordning

Jag känner mig så stressad. 

Egentligen har jag inte jättemycket att göra, men jag har det stressigt på jobbet, och tycker det är svårt att släppa stressen när jag är hemma. 

Ordningsvän som jag är skriver jag då ner allt som stressar mig, alla små små saker. För känslan är, att finns de på papper, kan de lämna huvudet ifred. 




Jag är myran, som liknar dig

Det här med att jobba. I flera veckor har det varit min vånda. Jag opponerar mig emot att två personer i varje hushåll ska jobba åttio timmar i veckan. Deg måste finnas ett annat sätt! Det är ju mitt liv som sipprar förbi. 

Hur som helst. Nu sitter jag på tunnelbanan, klockan är inte ens sju. 

Igår hade jag och en kompis ett så himla bra samtal om hur man ska förhålla sig till idealet Materiell Lycka. Min lycka, min glädje kan inte vara något jag köper. I ett silkespapper o en snygg påse. 

Men nu. Strax innan sju på en tunnelbana, tillsammans med folket med påsar under ögonen, är det så svårt att hålla kvar vid gårdagens insikter. 

Om lyckan inte går att köpa, vad gör jag då här? 

(Musik för att hamna i rätt mode: Radiohead - high and dry, Mazzy star - fade into you)

2014, året då det skickades ut rasistisk propaganda till alla hushåll i Sverige

 
Idag fick jag SDs rasistiska propaganda hem i brevlådan. Det har skickats till samtliga hushåll i Sverige. Jag går runt hemma med gråten i halsen och förtvivlan i bröstet.
 
Jag känner mig så fruktansvärt liten, så fruktansvärt maktlös, när jag inser att jag lever i ett samhälle där det fins rasister. 
 
 
 
Jag gick in på SDs hemsida för att läsa på lite, för att bättre kunna ta diskussioner (och jag vill fan ta dem, så ofta jag får chansen). För det är så jag tror att vi stoppar detta hat. Genom argument, samtal och diskussion. (Även fast jag är så jävulens sugen på att förstöra något. Typ en valstuga. Men hat föder hat, och jag tror inte på hat). Hittills har jag hittat
 
# För ett rustat försvar, "Vi vill också att den allmänna värnplikten ska återinföras för att trygga
försvarsmaktens personalförsörjning. Fram till den tid Sverige återfår ett verkligt existensförsvar anser vi också att en paus från medverkande i internationella insatser är nödvändig."
 
# Emot EU, med motiveringen "I vårt Sverige bestämmer det svenska folket"
 
# Och så var det ju det här med invandringen, där är det ord och inga visor (HUR KAN FOLK RÖSTA PÅ DET HÄR PARTIET?!) SD kräver:
  • Kraftigt begränsad asyl- och anhöriginvandring
  • Invandrare bör anpassas till det svenska samhället
  • Slut med avveckling av svenska traditioner med hänsyn till andra kulturer
  • Ökat stöd till kvinnor som lever under religiöst och hedersrelaterat förtryck i Sverige
  • Skärpta krav för svenskt medborgarskap genom bl a språkkrav
  • En extra miljard kronor till flyktinghjälp i närområdena
# Främlignsfientligheten är ju också tätt förnippat med SD, som själva skriver:
"I vår tolkning är begreppet mångkulturalism synonymt med den politiska idén om att det är positivt för ett samhälle att inom sig rymma en mängd olika nationella kulturer, sakna en överordnad majoritetskultur och att aktivt arbeta för att invandrargrupper skall bevara sin ursprungliga kultur och identitet. Huruvida slutmålet med de mångkulturalistiska strävandena är att skapa ett samhälle där alla nationella kulturer upplöses och sammanblandas till en ny gemensam mångkultur eller om det är att särkulturellt samhälle där en mängd vitt skilda nationella kulturer existerar parallellt inom samma stat, är för oss ovidkommande."
 
# Religionsfrihet, ja här börjar det ju bra, men barkar snabbt åt helvete, "

Sverigedemokraterna är ett icke-konfessionellt parti som betraktar religionsfrihet som en naturlig del av det demokratiska samhället.

Vi definierar religionsfriheten som individens rätt att fritt få tro på vilken gud eller vilka gudar man vill utan att för den sakens skull drabbas av negativ särbehandling eller förföljelse. När det kommer till utövandet av religionen måste det dock finnas tydliga begränsningar."

# Jämställdheten, Jag klipper rätt av: 

"Sverigedemokraternas uppfattning är att det existerar medfödda skillnader mellan de flesta män och de flesta kvinnor som går bortom det som kan observeras med blotta ögat. Vi är också av den uppfattningen att de manliga och kvinnliga egenskaperna i många fall kompletterar varandra."

 

Ju mer jag läser på deras hemsida, desto galnare blir jag. Jag är så oerhört stolt över att vara svensk, jag är stolt över Sverige och det svenska folket, jag avgudar den svenska naturen. Men jag är livrädd för att de här rasisterna kommer fortsätta fläcka ner mitt sverige. 

Så jag uppmamar alla att dra av de jävla skygglapparna och förstå att det är ett rasistiskt parti på väg in i riksdagen, låt det för i helvete inte hända! Disskutera, var obekväm, ställ kollegor och släktingar mot väggen, och rösta.

 


Ingen keps.

Jag hade tänkt ut en så fantastisk brygghängs"outfit", men så är kepsen slut. Typiskt. 
 
 

Hur svårt kan det vara?!

 
Kvällen igår fortsatte i kaosets tecken. När klockan slog två gav jag upp och tog lite sömnedicin, vilket är effektivt, men jag hatar det. Blir jätte"bakis" av att ta, och får så himla svårt att vakna. Detta ledde till att jag sov till tolv och vaknade på fel sida, som det alltid blir.
 
MEN! Det jag skulle skriva var att jag vände dagen. Åt en snabb frulle och gick ut och sprang! Årspremiär! Alltså jag älskar att springa. Däremot så glömmer jag det så fort jag sprungit klart, så nästa gång det är dags så skiter jag i det, eller skjuter på det i tre veckor. Så snälla Sofia, kom ihåg att du gillar att springa, hur svårt kan det vara?
 
 

John Blund, kom hit för i helvete

Nu är det rörelse i livet igen, nytt jobb och nya rutiner väntar. Osäker framtid. Och jag reagerar som jag brukar, vakna nätter. Det är så himla frustrerande att vara klarvaken och dödstrött på samma gång, man kan tycka att det vore omöjligt. Lite som när man är törstig och kissnödig samtidigt. 
 
Blir fan förbannad, gick och la mig för tre timmar sen. TRE! Det är drygt en tredjedel av denna söm. Och när inte jag får min sömn, så blir jag en riktig tröttmössa. Jag blir ofokuserad, tänker långsamt och allmänt ja, trött. Se bara! Stänger ögonen så fort jag får chansen.
 
Så nu har jag suttit och kollat på pinterest efter sömnbilder, hittade en sanning
En bild på vad jag längtar efter, men så fort jag lägger mig så börjar cirkusen i hjärnan igen
 
Och så en liten målbild, på hur jag vill vara prick just nu (eller eg. för tre timmar sen. Men nu funkar också, jag är inte kräsen)
 
 
 
 

Någon annan utgång hade varit otänkbar

 
För första gången i mitt liv la jag en röst i Eurovision. Inte så mycket för att jag bryr mig om vilken låt som vinner, men för att jag vill uppmuntra människor som avviker från normen att synas, att få finnas. För att ge Ryssland fingret för att de ville att tv-bolagen skulle censurera uppträdandet. För att ge utrymme för en ny förebild för våra barn och unga, kanske också för de vuxna. 
 
 
 
 

Right hook, left hook, uppercut, jab.

 
Denna regniga fredag är lite av ett lugn efter en känslostorm. Livet, livet. Det drabbar mig verkligen. Det är inget som pågår med mig i hasorna, eller i hasorna av mig. Jag slås ofta av vilken kraft som finns i livet. Smack och Bang, tjong! 
 
Anyway. Detta lugn efter storm lockar fram en craving på blommor... Rosa, tydligen.
 
 

Fan fan fan

 
Jag fick just mitt svar från Konstfack. Fan. Fan fan fan! Jag kom inte in. Trotts att jag hela perioden försökt hålla huvudet kallt och tänkte att ingen kommer in på första försöket så har jag ändå hoppats. Hoppats för jag vill så jävla gärna! 
 
Men nej. Jag kom inte in. Och det som gör det nästan ännu värre är att det gick så jävla bra. 
 
Jag trodde inte att det skulle gå såhär bra. Jag är på 9e reservplats. Tillräckligt bra för att jag äntligen ska fatta att jag är bra. Jag är bra på det här. Tillräckligt dåligt för att jag inte kommer sitta där med nytt block i augusti. Fan.
 
Förra året sökte 258 personer in, i år vet jag inte. De antog 21 och jag har reserv 9. Jag är 30e bästa. Jag är bättre än de flesta. Trots det svindlande i det så känner jag bara hur jag inte nådde ända fram. 
 
Jag är så fruktansvärt besviken och ledsen att jag snubblat på mållinjen. Helvete. Nu kryper jag in under en sten. 
 
 

Det nervösa skrattet.

Gick nyss in på antagningen för att titta till min ansökan. Fick ett litet hjärtstopp.
 

Kandidatprogrammet Inredningsarkitektur och Möbeldesign

180 högskolepoäng, Konstfack, Stockholm

 117 500 SEK*

705 000 SEK

 
Blev så nervös att jag faktiskt inte kunde minnas om jag var EUmedborgare eller ej. Sen sansade jag mig och kom på att jag är det, hurra! Så nu har jag skrattat hysteriskt ett bra tag.
 
Ps. Står fortfarande handläggning pågår. 

Tidigare inlägg
RSS 2.0