Jag tränar inte. Jag har hela min tonår intalat mig själv att jag inte tränar, att det inte är jag. Det är liksom tryggast så. Jag har haft en föreställning av att träning alltid ska bedömas, och är det något jag är känslig för så är det kritik. På senare år så har jag insett att om jag får träna på mitt sätt, vänligt och peppande, då älskar jag att träna. Framförallt så får min kropp ett större syfte än att vara vacker. Dessutom så spelar det ingen roll om jag inte uppfyller kraven för en snygg kropp, jag vet att den fungerar och det är större. För när den används så blir dess funktion tydligare. Om jag får välja en komplimang så väljer jag stark framför snygg, alla dagar i veckan.

.

.

Jag är för övrigt nyss inokommen efter en 15 minuters löprunda, utan musik, bara kroppen som bestämmer takten. Och aj, så vackert det är ute. De här bilderna är från maj förra året, men stället, vädret och feelingen är densamma.

.