Dag 5 av 50. I somras var jag och ett gäng kompisar på Stockholm music and arts, en tredagars musik och konstfestival i Stockholm. En av mina bästa kompisars pojkvän, Erik och hans kompis hypade att mathistorikern Edward Blom skulle vara där (de var kompisar med honom på facebook och han postade statusar om hur underbar konsten var, etc.).

 

 

Det hela utspelade dig vid bajamajorna, jag och några av kompisarna hade tagit kisspaus, och stog och väntade in varandra för att sen gå tillbaka till de andra. Då ser jag honom, en enorm man med kostym, hängslen och ett (i sammanhanget) ytterst välpolerat yttre. Det var Edward Blom som slank in på en bajamaja. 

 

Vi väntade och allt eftersom kompisarna blev klara berättade jag att i en av bajamajorna där bort sitter Edward Blom och gör sitt. Så vi bestämde oss för att vänta. När han sedan kom ut så gick jag fram till honom, överröste honom med smicker (jag låtsades att det var jag som tyckte han var underbar, trots att jag just kollat upp honom på Wikipedia) och bad en annan festivaldeltagare att ta kort på oss. Edward tog fram en näsduk ur innerfickan och baddade sig själv i pannan (det måste ha varit varmt med så mycket kläder för en så stor människa), ställde sig i mitten och fyrade av ett världsvant leende.

 

 

När vi sedan gick tillbaka till de andra för att berätta om Edward Blom så funderade vi ut hur vi på bästa sätt skulle göra det. Så vi tog kort på lite rök (från en rökmaskin, som var i en skogsglänta och del av ett konstverk) med samma telefon vi tagit kortet på Edward.

 

Jag: Erik, du som är lite intresserad av konst, kan inte du säga vad du tycker om det här projektet? (visar bilden på röken).

Erik: (Nappar totalt på samtalsämnet) Ja det där... 

Jag: (Flipprar med telefonerna) Nu ska vi se, bilden är här någonstans.. Ja juste, där är bara bilden på oss och Edwars Blom, men här är bilden på röken.

Erik: (Trillade nästan omkull) Va? ALLTSÅ VA?!