Årstider och månde

 

Både i det fysiska livet och i bloggsfären viskas det om att sommaren är slut (följt av ett surr av skräckochfasa). Så fort någon nämner det så börjar folk hoppas och önska att det inte var det (som om människan någonsin lyckats styra vädret med tankekraft). Här tror jag grunde till de kommande vinterdepressionerna ligger. 

 

Om folk redan nu börjar skrämma upp varandra inför höstens fasor så kommer vi möta den nya årstiden med en negativ inställning. Vi tillåter oss själva och varandra inte ens att ge (härliga) hösten en chans att få vara härlig, utan har redan när den kommer i månader förfasat oss inför dess ankomst. 

 

Jag vet att jag blir oerhört påverkad av folks inställning till saker och ting. Jag har dessutom en benägenhet att bli deprimerad. Så snälla. Sluta gnäll. Annars kommer jag börja spy ur mig otrevligheter om hur svettig, ljus och insektsfylld sommaren är. 

 

Två fina syskon i skogen, på hösten.

Jag är en av de få som knappt vågar andas om...
...Att jag föredrar hösten. Kura inne med te å scones, krispig och klar luft, färgerna och alla snygga kläder. När folk klagar på en regnig sommar fnissar jag i smyg för jag älskar regn. Regn för med sig så mycket färre krav än sol. Jag passar mao i Norra Sverige :)

Jag är också en höstis.
Nästan så mycket att jag skäms. Sommaren innebär alltid en massa jobb och alldeles för lite tid till att gassa i solen. Men hösten, den behöver man inte vara ledig för att kunna njuta av.
Åh, krispig höstluft och att sen få komma in till en kopp hett chaite.

Åh Sofia. Det finns inget för oss att frukta. Inget alls :)

Det var ju från mig såklart men jag har aldrig varit känd för att träffa av tangenter ;)