Men killarna då?

.

När jag gick på högstadiet var det mycket som var svårt. Såklart. Det är svårt att vara tonåring, att gå på högstadiet, att ha hormoner, att inse hur samhället fungerar, och vilka krav det ställer på en.

.

Då någongång började Grynets Show sändas på tv. Grynet, en vuxen tjej som hade kjol och gympaskor, som hade brillor och skrek, som dansade, som hatade lagom och inte tog någon skit. Det var befriande för mitt då tonåriga jag att se en kvinna som var en så stark karaktär. Hon hade inte avnoppade ögonbryn, hon skämdes inte, hon var snäppet för mycket utan att ursäkta sig.

.

.

Efter att ha läst ett inlägg hos alltid så inspirerande Nina så inser jag att det saknas en Grynet för killarna. En kille som pratar känslor, gråter när han är ledsen, är omtänksam, flitig, ororlig och ack så mycket mer. Så många egenskaper som Sveriges tjejer har ensamrätt på, egenskaper som killar får trycka ner i det undermedvetna så hårt att när de slår en annan människa av frustration inte inser är samma känslor.

.

Det är återkommande tjejerna och kvinnorollen vi ska förändra, tjejer ska lära sig ta plats, tjejer ska lära sig hantera killarna, lära sig ta skit (vilket Grynet uppmanar alla och envar att inte göra). Ju mer jag tänker på det så är det killarna som behöver förändras, det är mansrollen som kväver dem lika mycket som kvinnorollen kväver oss. Fy fan för att vara ung kille, och fy fan för att vara ung tjej!

.

Så hur gör vi? Jag vet inte. Jag ska ut på 8 veckors praktiv på högstadiet, där tänker jag höra mig för bland ungarna vilka förebilder de har, hur de ser på manligt och kvinligt och vad som är tabu. Tankarna snurrar, men snälla, hjälp mig komma på hur vi gör!

.

sv: roligt att någon saknat mig! :P Tack så mycket! Mår mycket bättre nu! :)

Jag tycker Ernst verkar vara en bra manlig förebild,tänkt det flera gånger-fram för fler "mjuka" karlar.

Det är så väldigt sant. Detta har varit en helt relevant diskussion hemma hos oss. Pappan här är den typiska sportkillen och har alltid varit. Så kommer äldste sonen, som är konstnärlig, musikalisk och inte alls sådär typiskt grabbig. Det satte pappan på stora prov. Han har fått jobba på att visa att det finns mer än ett sätt att vara man på, om du fattar vad jag menar. Det har också gjort att de båda har en väldigt fin relation. Men känslor tror jag fortfarande är mest jag som pratar om med sonen...



Kramar Kicki

Håller med dig så mycket!



Och jag är så himla trött på folk som kallar sig anti-feminister med hänvisning till att även män har nackdelar i samhället (typ svårare att få vårdnad om barn i vårdnadstvister). Hur kan man inte se att det är två sidor av samma mynt?! Det är så himla kontraproduktivt att hata kvinnor som hjälper andra kvinnor istället för att hjälpa andra män och killar att våga gå utanför mansrollen som är så himla snäv (fastän den ger fler privilegier).



Oj, blev en lång kommentar nu, men jag kan bli så uppgiven av det här!