Egen skörd!

 

I våras odlade jag Chiliplantor. Jag vårdade dem ömt, och tog tillochmed med mig en planta till Nina när jag åkte till Fårö. Alltså från Uppsala till Fårö satt jag med en späd chiliplanta i knät. Och alltså, känslan av att ha ett eget lager med små chilifrukter, som liksom uppkom ur inget (okej, frö, jord och vatten) och nu går att smaksätta mat med. Jag antar att det är såhär föräldrar känner dig när deras barn lär sig gå. 

 

 

Det pyser avundsjuka genom öronen. Jag är visserligen känd som Norra Europas värsta plantmördare men även jag har försökt mig på chilli... Gick sådär... De flesta dog en gruvsam död medan andra blev stora men vägrade promt att bära frukt. Jäkla chillisar!

Dom är så himla fina att titta på chilisar. Blir nästan sugen på att måla av dem. Synd att jag vet redan innan att det inte alls skulle bli som i mitt huvud.
Puss

Otur, njaa...
Jag tror de kan behöva en skvätt vatten då och då :)
Men just nu prioriterar hjärnan bort allt som inte har med bajs, mat och sömn att göra:)