När folk säger "men guu va mörkt det är ute", då liksom skär det lite i min hjärna, som när man drar naglarna mot en griffeltavla, ett sprött ljud som försvinner lika fort som det uppkom. Och värre blir det när jag kommer på mig själv med att utbrista "klockan är bara sju och det är redan mörkt!". Jag blir galen för en kort sekund. 

 

För allvarligt talat, vad är det som är så anmärkningsvärt med detta? INGENTING. Vi bor i Sverige. Här blir det mörkt om vinterhalvåret och ljus under sommarhalvåret. Och det är precis den typen av klagande som jag tror bidrar till en negativ syn och ett dåligt mående.